Stärkta minoritetsgrupper i Göteborg?

Den 1 januari 2010 träder en ny uppdaterad lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk i kraft. Den avser de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. I särskilt utpekade så kallade förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska skall den enskilde kunna använda dessa språk i sina kontakter med de myndigheter som verkar inom det området. Det skall också gå att få förskola och äldreomsorg på sitt språk. Även i kommuner utanför förvaltningsområdet skall myndigheterna om det är möjligt kunna erbjuda kommunikation och service på dessa minoritetsspråk.

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk innebär bland annat att även andra kommuner än de kommunområden som lagen pekar ut som förvaltningsområden, kan ansluta sig som förvaltningsområde för något eller flera av de tre utpekade språken. Det är ett frivilligt åtagande men ger samma skyldigheter för den kommun som anmält sig som förvaltningsområde som de som är utpekade i lagen.

Göteborg har med den hittills rådande lagstiftningen haft en restriktiv hållning gentemot minoritetsgruppernas språkutövning. Det är framförallt inom skolan lagstiftningen ansetts ha inverkan. Med den nya lagen blir åtagandet något vidare, även om det för Göteborgs del fortfarande är kommunen som bestämmer det eftersom vi inte är ett utpekat förvaltningsområde. Samtidigt finns exempelvis en stor grupp finsktalande i Göteborg, rentav den näststörsta populationen i landet.

Med några månader kvar tills det att den nya lagstiftningen träder i kraft är det av stor vikt att kommunen dels har beredskap för vad den innebär, dels har en uppfattning om hur den skall tolkas inom olika verksamhetsområden. En huvudfråga är förstås om kommunen skall ta initiativ för att bli förvaltningsområde för särskilt finsktalande, men även romani. Även om vi inte skulle välja att ansöka om att få bli förvaltningsområde har den nya lagen en betydelse och kommunen ett ansvar för att tillförsäkra våra minoritetsgrupper deras rättigheter och möjligheter att kommunicera på sina språk gentemot myndigheter och i förskola, skola samt äldreomsorg för att ta några exempel.

Jag vill därför härmed ställa följande frågor;

1. På vilket sätt förbereder sig Göteborgs Stad för den nya minoritetslagstiftningen och är det aktuellt att i det sammanhanget titta på frågan om att bli ett förvaltningsområde?
   
2. Hur kommer Göteborgs Stad agera för att tillförsäkra de olika minoritetsspråkgruppernas rätt till att kommunicera på sina språk gentemot kommunen och i den kommunala skol- och omsorgsverksamheten?

Mikael Janson (fp)