Insändare till LT Debatt
2009-12-19
Sveriges internationella huvudstad – men utan biograf?
Utmanande proklamerar kommunledningen att Södertälje ska ikläda sig rollen som Sveriges internationella huvudstad – uttalanden som förpliktigar! Men vilken internationell air ger vi staden i praktiken när det kommunala fastighetsbolaget obarmhärtigt låter ridån gå ned för vår sista biograf?
Det var inte länge sedan som Södertälje hade fem biografer i stadskärnan: Castor, Centrum, Grand, Saga och Roxy. Den sistnämnda lämnade sedermera Nygatan, flyttade in i Lunagallerians källare och tog över filmstadens moderna koncept med flera salonger.
Roxy har bestått filmhistoriens alla prövningar – från folkfester med ringlande köer till Clark Gable i Borta med vinden (1939) till sparsmakat svenskt drama med Noomi Rapace i Flickan som lekte med elden (2009). Roxy har också fram till nu framhärdat den mördande konkurrensens alla stålbad: Hylands svartvita hörna på 1960-talet, färg-tv och TV2 på 1970-talet, kabel-tv och video på 1980-talet, DVD på 1990-talet samt HD, blueray och nedladdning på 2000-talet.
Var det verkligen Telge Fastigheters kulturpolitiska uppdrag att släcka ned vår enda biosalong? Vem hade kunnat föreställa sig att växa upp i en håla utan sista skriket från Hollywood, Åsa-Nisse och Ingmar Bergman? Men nu står vi där.
Tills vidare är Luna vårt främsta kulturhus. Vad passar bäst i ett sådant? Clas Ohlson eller Clint Eastwood? Vi håller på Clintan. Teknik-varuhus gör sig bättre i dagsljus, gärna vid Nygatan, som behöver såväl miljö- som affärsmässig uppryckning. Södertäljes cineaster får nu, i avvaktan på att de storstilade planerna på ett kulturens hus med biofaciliteter vid Inre Maren förverkligas, ta sig till Heron City i Kungens Kurva eller Elektron i Gnesta.
Vår sörmländska grannkommun mäktar nämligen med – utan vare sig inter-
nationella förtecken eller andra överord – att erbjuda fortsatta filmupplevelser.
Mats Siljebrand (FP)
Bo Håkan Stockhaus (FP)