Vad gäller när EU-ländernas lagstiftningar krockar?

I EU har vi lagstiftning som är gemensam t.ex. om godkännande av läkemedel och om diskriminering av människor på grund av kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder och ålder. Men vi har också lagstiftning som bestäms av varje enskilt land och som skiljer sig åt länderna emellan. Ibland krockar dessa lagar och försätter berörda medborgare i en bekymmersam situation. Ett sådant område är barns och andra anhörigas underhållsskyldighet gentemot sina familjemedlemmar.

Här ett exempel.

En kvinna född i Frankrike gifte sig med en svensk man men behöll sitt franska medborgarskap. Hennes far blev dement och behövde institutionsboende. Så småningom kunde han inte längre betala för sitt uppehälle. Dottern i Sverige krävdes då med utgångspunkt från den franska lagstiftningen om barns skyldighet att sörja för sina föräldrar på underhåll för fadern. Alternativet var att fadern skulle ställas på bar backe, tvingas lämna sitt demensboende. Då dottern inte hade egen förvärvsinkomst eller förmögenhet krävdes i stället hennes svenske make på underhållet för sin svärfar. Det kändes helt absurt för den svenske maken som förutsatte att det franska samhället skulle stå för svärfaderns demensboende. Så skulle ju varit fallet om han bott i Sverige. I Sverige liksom i Storbritannien, Danmark och Finland föreligger nämligen inte underhållsskyldighet för barn gentemot sina föräldrar och svärföräldrar. Svärfadern avled ganska snart så någon prövning av vilket lands lagstiftning som ska gälla i ett sådant här fall blev aldrig genomförd.

I själva verket är det så att i majoriteten av EU-länderna har barn underhållsskyldighet gentemot sina föräldrar. Men det gäller inte bara barn, den underhållsskyldiga personkretsen är vidare än så. I t.ex. Portugal gäller underhållsskyldigheten i fallande ordning som följer:

a. makar och före detta makar
b. avkomlingar
c. föräldrar, far- och morföräldrar etc. (anförvanter i rakt uppstigande led)
d. syskon
e. föräldrars syskon om den underhållsberättigade är underårig
f. styvföräldrar gentemot underåriga styvbarn som maken har, eller vid sin död hade, försörjningsansvar för.

Med den ökade rörligheten inom EU av människor som studerar eller arbetar i annat EU-land finns det många som finner sin livspartner i annat EU-land än det egna. Det är positivt, men då är det viktigt att man i frågan om underhållsskyldighet men också inom andra områden, vet vilken nationell lagstiftning man har att följa för att inte drabbas av obehagliga överraskningar.

Sverige bör ta tag i frågor som denna om underhållsskyldighet för att klarhet ska skapas i vem som ska bära ansvaret när två EU-länders lagstiftning krockar. Det ska inte behövas långdragna domstolsprocesser för att klargöra rättsläget.

Barbro Westerholm
Riksdagsledamot (fp)
Ersättare i EU-parlamentet
  

Artiklar


Tipsa en vän om denna sida

Till (e-post)
 
Från (e-post)