Publicerad i SvD
Öppna Sveriges slutna arkiv
Idag befinner jag mig i Auschwitz-Birkenau, 65 år på dagen efter att Förintelselägret befriades av Röda Armén. FN:s generalförsamling antog 2005 en resolution som gör denna dag, den 27 januari, till en internationell minnesdag.
Omgiven av överlevare, som blir färre för varje år, blir vikten av att uppmärksamma folkmordet allt viktigare. Den pågående rättegången mot John Demjanjuk, bödeln från Sobibor, kan bli den sista stora nazisträttegången, även om bödlar fortfarande lever.
Judehatet breder ut sig på fler kontinenter. Det är inte längre bara Irans diktator president Mahmoud Ahmadinejad som ifrågasätter Förintelsen. I mitten av december skanderade hundratals ortodoxa kristna antisemitiska slagord i Moldaviens huvudstad Chisinau samtidigt som de rev ner en upprest menorah, den traditionella judiska ljusstaken.
I arabvärldens tv-kanaler pumpas antisemitism ut i såväl populärkulturens tv-såpor som reguljära nyhetssändningar. I palestinska skolböcker förringas Förintelsen. Skylten i Auschwitz Arbeit Macht Frei, som kommit att symbolisera folkmordet på sex miljoner judar, stals men återfanns i julas. I Helsingborg sattes förra vintern en lokal i brand som tillhör ett judiskt samfund.
Mot denna bakgrund med allt färre överlevare och ökade inslag av antisemitism är det viktigt att ge forskare goda möjligheter till insyn i arkiv. Frågan om slutna arkiv från andra världskriget är alltmer högaktuell internationellt.
Påven Benedictus XVI förde nyligen en mycket kontroversiell påve ett steg närmare helgonförklaring. Pius XII (Eugenio Maria Guiseppe Giovanni Pacelli) var påve från andra mars 1939 till 1958 och bevittnade tämligen passivt enligt vissa historiker judeutrotningen. Även om Vatikanen under hans ledarskap också aktivt räddade enskilda judar fördömdes inte skarpt de nazistiska judeförföljelserna. Mest kontroversiellt från denna tidsperiod är hur efterspanade nazistiska krigsförbrytare direkt efter andra världskriget fick hjälp att ta sig till framför allt Argentina av katolska ledare.
Men den officiella informationen om katolska kyrkans agerande under denna tidsperiod är fortfarande hemlig. För Vatikanens hemliga arkiv (Archivum Secretum Vaticanum) är just stängd för åren 1939–1945. Dessa arkiv innehåller all korrespondens, samtliga dokument från Katolska kyrkan och dess bokföring. Om och innan Pius XII blir helgonförklarad bör samtliga arkiv från andra världskriget öppnas för forskare och allmänheten.
Men även den svenska staten bör reformera sina arkiv. Sverige har fått kritik av bland annat Simon Wiesenthal-centret för att inte göra tillräckligt för att öppna arkiv relaterade till andra världskriget. Idag står ofta den enskilda svenska forskaren mot de olika myndigheternas jurister. Detta är problematiskt och andra västländer har valt en annan väg.
I till exempel USA och Tyskland har man inrättat särskilda organ som kontrollerar hanteringen av hemliga arkiv, övervakar att öppenheten upprätthålls och att lagtolkningen förblir konsekvent.
Dessa centrala organ, som exempelvis amerikanska Interagency Working och tyska Bundesbeauftragten für die Stasi-Unterlagen, skulle kunna tjäna som föredömen för en ny svensk ordning där det upprättas ett centralt organ för vårt lands hemliga arkiv. För detta krävs en ny lag framför allt för att förhindra den idag spretiga lagtolkningen av sekretesslagen där olika myndigheter agerar olika.
USA:s dåvarande president Bill Clinton tog i slutet av 90-talet beslutet att öppna samtliga amerikanska dokument från andra världskriget, de finns nu tillgängliga på US National Archives och Holocaust Memorial Museum. Där ingår bland annat diplomatisk korrespondens, dekrypterat material och historiska dokument som
inneburit en ovärderlig källa för forskare.
Sverige bör följa denna princip av öppenhet för att ge oss större kunskap om ett av världshistoriens mörkaste brott mot mänskligheten.
Birgitta Ohlsson
Riksdagsledamot (FP)