Publicerad i GT 29/1 2010
Vi måste få fler organdonatorer
År 1964 genomfördes den första njurtransplantationen i Sverige. Det var början till en revolutionerande, ny era i behandlingen av patienter med bristande njurfunktion men också av patienter med annan livshotande organsvikt. Idag kan vi även transplantera hjärtan, lungor, levrar m.m. med gott resultat. De forskningsframsteg som gjorts och fortfarande görs har lett till att behandlingsresultaten hela tiden förbättras och ger patienter möjligheter till ett fortsatt gott liv.
I Sverige väntar just nu ca 600 personer på en organtransplantation, en tillvaro som de delar med ytterligare ca 50 000 personer i resten av Europa. Varje år avlider mer än 5500 personer runt om i EU i väntan på organ. Idag försvåras organutbyte över nationsgränserna av skillnader i lagstiftning, rutiner och traditioner. Den stora vinsten med ett gemensamt regelverk på EU nivå är att rätt organ kan ges till rätt mottagare, under säkra och administrativt enkla former.
De nationella regeringarna har ansvaret för lagstiftningen kring organtransplantation, något som inom kort kommer att kompletteras av regler på europeisk nivå för att säkerställa en hög säkerhet och god kvalitet vid organtransplantationer inom hela EU. Genom t.ex. väl fungerande donationsregister och information till medborgarna kan de nationella regeringarna bidra till att öka tillgängligheten på organ. De lokala myndigheterna, såsom Västra Götalandsregionen, har i sin tur möjlighet att bidra genom väl fungerande rutiner och organisation, särskilt vid de stora sjukhusen. Ett viktigt exempel på detta är initiativ som den regionala enheten för organdonation vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Centret är en mycket viktig pusselbit i arbetet med att förbättra rutiner och information och därmed öka antalet donerade organ vilket ger nya livsmöjligheter och ökad livskvalitet för de människor som är i behov av dessa.
Även i det europeiska samarbetet finns stora möjligheter. Det är tyvärr ofta svårt att hitta lämpliga organ för donation, särskilt till känsliga personer och barn. För ett litet land som Sverige är det därför inte bara viktigt med effektiva rutiner och annat arbete på hemmaplan utan också med ett förbättrat internationellt samarbete för att skapa en så stor "pool" av tillgängliga organ som möjligt. En viktig del i detta arbete är det nordiska samarbetet inom Scandiatransplant, men tyvärr är samarbetet mellan övriga EU länder ännu alltför begränsat.
Inom EU pågår just nu ett viktigt arbete med att ta fram ett direktiv med gemensamma säkerhets- och kvalitetsregler för hela unionen vad gäller organdonation. Syftet är att säkerställa en hög säkerhet och kvalitet i organtransplantationer runt om i hela unionen och därigenom ge förutsättningar att skapa en ökad vilja till samarbete över nationsgränserna. En konsekvens av den fria rörligheten inom EU är att fler människor både lever och dör i andra EU-länder än deras ursprungliga hemland. I detta arbete har Folkpartiet därför bland annat arbetat för att kommissionen tillsammans med medlemsländerna ska få i uppdrag att utreda möjligheten att länka ihop olika donationsregister, så att exempelvis en svensk person som anmält att hon eller han vill prövas för organdonation efter döden ska kunna få sin önskan uppfylld även om dödsfallet sker i ett annat EU-land.
Vi måste få fler människor att ställa upp som donatorer. I kampen för de människor som runt om i Sverige och resten av Europa i ovisshet och under lång tid står i kö i väntan på organ måste vi vara lyhörda och ständigt leta efter metoder som visat sig effektiva för att öka viljan att donera organ. Landsting och regioner, liksom EU:s medlemsländer, måste lära av varandra och sprida goda rutiner och arbetssätt. På så sätt kan fler liv räddas.
Cecilia Wikström
Europaparlamentariker (fp)
Barbro Westerholm
Riksdagsledamot (fp)
Jonas Andersson
Regionråd (fp)