Publicerad i DI 3 februari 2010
Folkpartiet lovar att göra euron till valfråga
Äntligen har åter eurodebatten på allvar tagit fart på ledar- och debattsidorna. Men dess fokus är fel. Vi behöver inte fler utredningar om för- och nackdelar med euron. Vi behöver en tydlig opinionsbildning för ett medlemskap.
Moderaterna, kristdemokraterna och centerpartiet samt den tidigare EMU-utredaren Lars Calmfors pläderar nu för en ny utredning om euron. Även finansanalytikern Peter Malmqvist har gett sig in i debatten och argumenterat för att politikerna ska omvärdera den svenska växelkurspolitiken.
Min starka övertygelse är att vi inte behöver fler utredningar om euron. Vi har tillträckligt beslutsunderlag för att kunna arrangera en ny folkomröstning. Det vi nu behöver ett starkt politiskt ledarskap som argumenterar för svensk anslutning till euron. Här spelar de två största partierna, socialdemokraterna och moderaterna, en avgörande roll och börja bilda opinion för införande av euron.
I Europaparlamentet har jag försökt att dra mitt strå till stacken för att få fokus på det svenska utanförskapet. I utfrågningen av kommissionärskandidaten Olli Rehn, ansvarig för ekonomiska och monetära frågor i den nya kommissionen, ställde jag härom veckan frågan hur länge Sverige kan stå utanför utan att bryta sina åtaganden gentemot unionen. Poängen med min fråga var att visa på att Sverige kan anklagas för att agera politiskt osolidariskt mot de andra medlemsstaterna i unionen genom att stå utanför valutasamarbetet när vi klarar anslutningskriterierna. Sverige har till skillnad från Storbritannien och Danmark inte förhandlat fram ett undantag från att delta fullt ut i EMU-samarbetet
Det handlar inte om att vifta med fördrag och förhandlingsprotokoll och komma med maningar om att Sverige ska rätta in sig i ledet. Det handlar om att visa solidaritet
med resten av Europa. Det är, som Peter Malmqvist skriver, inte uthålligt i längden att stå utanför euron: ”Det är omöjligt att ha en valuta kurs som hela tiden faller mot
omvärlden och samtidigt ha ett stabilt ekonomiskt system. Sverige kommer
till slut att få stora problem med inflationen”.
Utan det handlar om att sätta Sveriges och Europas intressen i första rummet, inte enbart svenska nationella intressen. Det handlar om solidaritet med resten av Europa.
I den svenska debatten fokuseras i huvudsak på de ekonomiska för- och nackdelarna med att stå utanför. Men den politiska dimensionen är minst lika viktig. Sverige förlorar i politiskt inflytande genom att stå utanför unionen. Det politiska priset för utanförskapet är högt. Och det blir allt högre när fler och fler länder ansluter sig till euron. De baltiska länderna knackar på dörren och danskarna ska likt Sverige folkomrösta igen. ECB får också ett större inflytande när de nya EU-institutionerna för finanstillsyn sätts upp. Anders Borg får mindre inflytande som finansminister genom att Sverige står utanför. Och jag får som svensk Europaparlamentariker mindre inflytande i parlamentet.
Det kan jag personligen leva med, men för Sveriges skull är priset för utanförskap mycket högt.
Det glädjer mig slutligen att motståndet mot euron i Sverige håller på att släppa. En SCB-undersökning visade nyligen att en majoritet skulle rösta för euron om det hade varit en folkomröstning i november. Det är första gången sedan november 2002 som en högre andel är för euron än emot den.
Att en majoritet av svenskarna är positiva till euron är ett bevis för att euron är en succé. Utan euron hade Europa inte klarat av finanskrisen på det sätt som nu skett. Ingen kan säga att 16 valutor hade varit bättre än en. Också vi i Sverige har haft nytta av eurons stabilitet. Nu är det hög tid för Sverige att bli en fullvärdig medlem i EU. Det behövs inte ännu fler utredningar. Vi har redan tillräckligt beslutsunderlag för att kunna ta ställning för euron. Jag hoppas att euron blir en av huvudfrågorna i nästa års valrörelse.
Olle Schmidt, Europaparlamentariker (FP)