Publicerad i Norran 5 mars 2010
Trevligare boende för äldre
I en befolkningsstudie bland äldre på 80-talet i Göteborg uppgav många boendets betydelse för välbefinnandet. Men långt ifrån alla hade positiva erfarenheter. Särskilt de nyblivna änkorna tog, i tvivel på sin ekonomiska förmåga, ibland förhastade beslut om avyttring av egendom och flytt till mindre boende – ofta i andra kvarter och med okända grannar. Omställningen bäddade för otrygghet och främlingskap i en sträcka av livet när det borde vara tvärtom.
År 2005 undersöktes på nytt boendeförändringar i samband med förlust av partner bland fyrahundra äldre änkor från storstad, mellanstor ort och landsbygd. Var fjärde änka hade haft eller hade planer på att flytta, var femte till mindre boendeyta och var sjätte för lägre hyra. Var tionde ville komma ifrån minnena eller mildra ensamheten.
Hur föll då boendeförändringarna ut? Att fortsätta ett liv som ensam, med sämre ekonomi, nya väggar och trakter krävde sin tribut. Drömmen om bättre boende ersattes ofta av ensamhet, otrygghet och avsaknad av det gamla invanda. Många ångrade att de så grundligt hade bytt ut minnena och städat bort det gamla livet.
Det är här möjligheterna till seniorboende och trygghetsboende kommer in. I utredningen "Bo bra hela livet" som överlämnades till regeringen 2008 beskrivs vilka boendeformer som bör skapas i framtiden för att bättre tillgodose äldres behov. Utgångspunkten är att äldre är individer med olika önskemål, behov och rätt till självbestämmande.
Seniorboende är lägenheter oftast på ett par tre rum anpassade för äldre, ofta med tillgång till gemensamma utrymmen som matsal, och som kan upplåtas med hyresrätt, bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt.
Trygghetsbostäder är små handikappanpassade lägenheter tänkta för äldre som känner sig ensamma, otrygga i den gamla bostaden och vill flytta till något där de kan äta tillsammans med andra och få tillgång till olika aktiviteter med hjälp av anställd personal. Sådana bostäder börjar nu skapas i olika delar av landet.
Liknande frågeställningar brottas nu studenterna med på masterutbildningen på arkitekturavdelningen vid Chalmers Tekniska Högskola. Hur kan man utforma en rymlig bostadslägenhet för två personer och sedan med enkla åtgärder förändra den till två mindre lägenheter för två olika hushåll – och vice versa? Eller, hur skulle en bostad kunna utformas så att den ene kan känna sig bekväm och ha sin personliga integritet kvar, trots att den andre i hushållet har återkommande hjälp från hemvård eller hemsjukvård?
Och, hur kan man sörja för bättre arbetsmiljöer för vårdpersonalen som arbetar i äldres privata hem? Kanske skulle man på ett arkitektoniskt föregripande sätt kunna bygga bort ytterligare en fallgrop ur äldre människors boendeperspektiv.
Ökat utbud av boendevarianter där den åldrade människans önskningar och integritet bäst tillvaratas, skulle sannolikt förmedla ökad livslust. Kännedom om olika boendealternativ är förstås en förutsättning för individuella ställningstaganden och bra beslut. Bo tryggt och gott hela livet vill vi ju alla.
Agneta Grimby med dr, leg psykolog
Åsa K. Johansson fil dr i geriatrik Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Inga Malmqvist arkitekt, universitetslektor Chalmers Tekniska Högskola
Barbro Westerholm (FP) professor emerita, riksdagsledamot