Jag är född i blåklintens landskap. Blåklinten är rösträttsrörelsens symbol, folkpartiets symbol, Östergötlands landsskapsblomma och en favorit i rabatten vid mitt fritidsställe för att den är så lättsådd. Jag föddes i Linköping, men har också bott i Luleå och Skövde innan jag i tonåren flyttade till Järfälla.
Efter 23 år i radhus på Ekerö var mina barn stora och jag flyttade in till stan. Att bo i radhus är härligt när man kan öppna dörren och tryggt släppa ut barnen, men tiden kommer när de lämnat boet. Jag är gift sedan mer än 30 år och vi har alltid talat mycket politik hemma vid köksbordet. Men jag har andra intressen, inte minst trädgårdsarbete och odling ute i vårt fritidshus dit jag gärna åker året runt. Teater och opera lockar inne i kulturstockholm. Men jag gillar också att lyssna på musik, helst klassisk och att njuta av en bra bok.
I många år arbetade jag som sjukgymnast. Först på flera sjukhus i Stockholm men snart blev det Sundbyberg jag fastnade för. Att arbeta som distriktssjukgymnast innebar både att behandla patienter med olika sjukdomar – rygg, nacke, frakturer, neurologiska tillstånd – men också att göra hembesök. Hembesök hos främst gamla men också funktionshindrade gav mig en inblick i hur det är att leva med sin sjukdom i vardagen. Det är något annat än att möta patienten på sjukhus eller mottagningen.
Min gamla mamma som är sjuksköterska och min yngsta, dottern, som är undersköterska på ett sjukhus debatterar gärna sjukvård med mig. Verkligheten i dagens sjukvård intresserar oss alla tre. Mina erfarenheter och mitt engagemang för sjukvården kommer väl till sin rätt när jag får vara förtroendevald för folkpartiet som landstingsråd och gruppledare för folkpartiet. Jag får också andra intryck genom kontakter i andra landsting eftersom jag är gruppledare i landstingsförbundet och är med i dess styrelse. Men jag håller också ett öga öppet för vad som händer i andra länder i sjukvården. Vi måste inte uppfinna alla hjul själva.