Politik är inte enkelt, men förr eller senare måste man bestämma sig. Här presenterar jag några av mina val på sju snabbt ställda frågor av varierande politisk angelägenhetsgrad.
Krona eller Euro?
Min tro på europasamarbetet är mycket stor och jag väljer utan tvekan Euro. För mig finns det egentligen tre orsaker. För det första är jag hellre beroende av en stark och stabil valuta, än att tvingas oroa mig för en svag och orolig kronkurs. I en global och internationaliserad ekonomi är ensam inte längre stark, utan det är tillsammans vi måste stå! Mitt andra skäl är av mer praktisk natur. Att behöva växla pengar som resande eller att behöva oroa sig för valutafluktuationer som företagare är en antikvitet som jag gärna slipper. Min sista orsak är av mer känslomässig art. Jag tror på ett enat Europa, där alla länder i vår världsdel knyts samman allt starkare. Vår historia har visat oss konsekvenserna av splittring och EU-samarbetet visar att vi faktiskt kan lära oss av historien.
Republik eller Monarki?
Med nationens starka stöd för monarkin är detta egentligen en död fråga, men ändock så intressant och jag är väldigt kluven. Hjärnan tror inte på ärvda ämbeten och ser de demokratiska bristerna med monarkin. Hjärtat lägger däremot sin röst på monarkin och framhåller de marknadsmässiga fördelarna och den nationella identiteten. I mitt fall vinner känslan över förnuftet och jag väljer Monarki.
Höger eller Vänster?
Mätt i den traditionella höger-vänsterskalan är jag definitivt att betrakta som en högerpolitiker med en stark tro på den fria marknaden och på den enskilda människans rätt och möjlighet att själv göra sina rätta val. I grund och botten bryr jag mig inte om det är en offentlig eller privat utförare av välfärden så länge medborgaren får den service som hon är berättigad till. Jag är dock väl medveten om marknadens stora svagheter och detta ger mig ett perspektiv mot vänster i min politik. Jag tror till exempel inte på privata sjukförsäkringar utan håller benhårt fast vid att välfärden skall finansieras offentligt. Likaså finns det vissa marknader där jag inte vill se de fria marknadskrafterna, hit hör till exempel alkoholförsäljning och hyresbostadssektorn. På båda dessa fronter anser jag att staten eller kommunen bör spela en viktig roll
Offentligt eller Privat?
Jag är övertygad om att vi medborgare tjänar på en offentlig sektor som utsätts för konkurrens, båda avseende kvalitet och kostnader. Min grundfilosofi är att det offentliga skall göra så lite som möjligt, men som jag skriver ovan finns det lysande undantag där det offentliga verkligen behövs. För mig är det dock viktigt att ge möjlighet till privata entreprenörer att utveckla den svenska välfärden. I detta sammanhang är jag inte heller främmande för vinstdrivande företag inom t ex skola, vård eller omsorg. Genom att följa principerna om offentlig och solidarisk finansiering, om samma möjlighet för alla medborgare att utnyttja servicen och om höga krav på kvalitet ser jag inga hinder och jag är därför en stark förespråkare av privata alternativ.
Jobb eller Bidrag?
En i grunden enkel fråga, men i dagens Sverige är det inte självklart. Vi har en regering som prioriterar bibehållna bidragsnivåer framför en politik som kan skapa jobb. Just nu befinner vi oss i en högkonjunktur, men ändå skapas inga jobb. Jag vågar knappt tänka på arbetslöshetsstatistiken den dagen den svenska ekonomin hamnar i lågkonjunktur. Det är lätt att konstatera att vi inte längre behöver regeringens ams-åtgärder. Istället behöver vi en politik för fler jobb. Folkpartiet, och de övriga allianspartierna, står för en sådan politik, en politik som främjar näringsliv, entreprenörskap och motivation istället för att ge arbetsföra betalt för att vara hemma.
Individen eller Kollektivet?
I Sverige finns det idag alldeles för många hinder för individen och alltför stor plats för kollektivet. Många tvingas in i de snäva ramar som fortfarande dominerar i det svenska samhället. I mitt Sverige är därför hänsynen till individen viktigare än den till kollektivet. Vi måste se varje människa för den hon är och ge henne förmågan att växa av egen kraft. Alla människor kan lyckas, var och en på sina villkor. Ser vi individen bakom människan stämplas ingen som svag, vi klassificerar inte heller människor och deras egenskaper. Få vi bara chansen kan vi alla göra något av våra liv.