Dagens S har gjort kommunisterna rumsrena
Som en röd tråd genom arbetarrörelsens historia, i Sverige går den avsky inom S mot kommunismen, som har tagit sig uttryck i bl.a. partisplittringar på 1910-talet, skapandet av IB och SAPO för att kartlägga och ha kontroll på dessa odemokratiska krafter. Kommunister har med rätta bevakats och kartlagts av socialdemokratiska regeringar.
Ett parti som har skickat representanter till kommunistinternationalen, sovjetiska partikongresser, etc. kan inte räknas som sanna demokrater. När Berlinmuren rasade gick partiet över en natt från ett totalitärt parti till ett demokratiskt genom att ta bort ett K.
Hade detta varit möjligt om det hade varit ett nazistiskt eller fascistiskt parti? Nej, självklart inte. Som liberal avskyr man lika mycket totalitära partier, oavsett om de är svarta, röda eller bruna. Hur kan det då komma sig att dagens kommunister är accepterade som sanna demokrater?
Valet av Lars Ohly till partiledare, 2004, en person som kallar sig kommunist, har Marx på väggen, visar tydligt var kommunisterna står.
Den ”utresning” som skedde inför förra valet där sanna demokrater som Karin Svensson-Smith, Johan Lönnroth och många sympatisörer från Uddevalla uteslöts eller lämnade partiet, är symptomatiskt i partiets historia. Bort med de sanna demokraterna.
Göran Persson förklarade bara frankt att S gick till val på en socialdemokratisk regering. Tyvärr, har Mona Sahlin, mot sin vilja, tvingats att ta med sig kommunisterna i en tänkt regeringsallians. Många gamla gråssosar som effektivt har bekämpat kommunisterna skulle känna stor skam idag..
Mikael Sternemar, Folkpartiet liberalerna, Sotenäs