Sågverksindustrier

Sågverksindustrier

Jag vill verka för att avveckla statens ägande i sågverksindustrier och dess säljorganisation.

Staten skall vara en neutral aktör i skogsägande genom sitt bolag Sveaskog.

Staten skall inte konkurrera med privata sågverksindustrier genom att sälja alla statliga sågverk.

Statens ägande i säljbolaget Setra måste avvecklas snarast.

En stor andel av försäljningsintäkterna skall investeras i skogsforskning och att stärka branschen konkurantkraft.

En del intressant har hänt kring statens skogsägande/industriägande sedan vi talades vid sist. Sveaskog och Statens Fastighetsverk (förvaltar statens skog ovan odlingsgränsen i norrlandslänen) håller på att göra upp ett arrendeavtal där Sveaskog tar över brukandet av skogen.

Statens ansvar vid en förändrad sågverksstruktur

Bakgrund

Med sammanslagningen mellan Assidomäns och Mindabs sågverkrörelser fick staten en unik chans att genomföra frikopplingen av sin sågverksrörelse ifrån skogsverksamheten och uppfylla Riksdagens tidigare beslut i frågan. Detta hade t.ex kunna göras genom att lägga sitt aktieägande i ett från Sveaskog frikopplat bolag säkerställa att det inte blir någon sammanblandning mellan skogsverksamhet och industriell verksamhet. Aktierna i det nya bolaget hade sedan snarast kunnat säljas till annan privat aktör eller säljas ut på börsen. Staten hade då uppfyllt en av de viktigare delarna i det tidigare fattade Riksdagsbeslutet.

Nuläge Sveaskog-SETRA

Alla vet vi att så inte blev fallet. Istället har vi nu i allra högsta grad en sammanblandning där råvaruförsörjaren av SETRA utgörs av det statliga bolaget Sveaskog som har det största ägarintresset i SETRA (50%).

Detta skapar en mycket besvärlig situation i norr nu när råvaran tryter. Sveaskog har sedan ett par år meddelat att man kommer dra ner avverkningsnivåerna med ca 20% pga av fr.a naturvårdsintressenas anspråk. Effekterna av den neddragningen slår igenom med full kraft under kommande 1-2 åren. Statens höga ambitionsnivå på avsättningar av skogsmark innebär ett bortfall på 1-1,5 milj m3fub årligen. En stor del av neddragningen hamnar på Sveaskog då de tar stor del av reservatsarealerna på egen mark. Dessutom har de i sin egen frivilliga naturvårdsambition ytterligare en produktionssänkning på ca 20% (se deras miljömål).

Sveaskog är med sin totala dominans som skogsägare i norr av naturliga skäl en mkt viktig råvaruleverantör till alla köpsågverk i norr och västerbotten. Sveaskog står för ca 30% av råvaruförbrukningen på köpsågverken i norr och västerbotten, i norrbotten är siffran 35-40%. Detta förhållande speglar den dominans Sveaskog har som aktör. Att de sedan är en kritiserad stor aktör som köpare av virke på privatmarknaden späder ytterligare på dominansen.

Vi ser nu med oro framför oss hur neddragningen skall fördelas. Hade Sveaskog varit en fristående skogsägare hade volymerna antagligen fördelats marknadsriktigt, vilket även SÅGAB påpekade när man ställde sig positiva till bildandet av Sveaskog och kopplingen AssiDomäns industrigren och skogsägande bröts. Nu har vi ju tyvärr samma för marknaden ofördelaktiga förhållande med staten som både skogsägare och industriägare.

Hur blir det nu? Kommer staten låta sin egen sågverksrörelse gå kort på timmer eller kommer köpsågverken få bära hela neddragningen?

All statistik visar att den låga lönsamheten i den omnämnda fragmenterade sågverksindustrin inte är hänförlig till de mindre och mellanstora köpsågverken utan den låga lönsamheten har återfunnits hos de stora sågverksaktörerna (med SETRA i spetsen...läs senaste årens bokslut..).

Det är viktigt att staten som ägare tillser att det sågverksbolaget får verka på markandens villkor när det gäller prissättning och leveranser av timmer så att det nya bolagets verksamhet inte subventioneras via Sveaskogs skogsverksamhet med köpsågverken som förlorare.

Med ett frikopplat sågverksbolag som får verka i fri konkurrens om råvaran samt agera självständigt som säljare av biprodukten sågverksflis, kan vi dock förvänta oss en lönsamhetshöjning i såväl det nya bolagets industrier som bland övriga sågverksägare.

Sveaskogs övertagande av Statens Fastighetsverks marker ovan odlingsgränsen - Ett sätt för Sveaskog att försöka dölja ett dåligt koncept!

Vi ser nu framför oss en genomförande av sammanslagning av Sveaskog och Statens fastighetsverks (SFV) skogar ovan odlingsgränsen i norrlandslänen. Detta är logiskt och hade varit odelat positivt om Sveaskog hade varit en från industrin fristående aktör. SFV är just en sådan fristående aktör och har sålt sina virkesvolymer på ett logiskt sätt, dvs framförallt till inlandslokaliserad industri där transporterna blivit som kortast.

Vi ser nu framför oss en situation där dessa volymer nu hamnar hos en statlig aktör som inte är att betrakta som oberoende i virkesmarknaden. Vi kan anta att Sveaskog är pressade att få tillstånd denna uppgörelse för att kunna dölja ett dåligt koncept! Ett koncept där Sveaskog gått i spetsen för höga naturvårdsambitioner, reservatsavsättningar samtidigt som man med Bo Dockereds goda minne skall vara med och "strukturera" om den svenska sågverksindustrin. Verkligheten har hunnit fatt Sveaskog som nu har mycket svårt att klara sin åtaganden vad gäller volymer till såväl massaindustri som sågverk. Därför får vi anta att Fastighetsverjkets volymer kommer använda dessa volymer till att "fylla hålet" som uppstår när avverkningsvolymerna till följd av nyss nämnda orsaker dras ner i norr. Kommer köpsågverken förlora SFV volymer kommer konsekvenserna för de inlandslokaliserade köpsågverken bli allvarliga.

Sammantaget är allt en effekt av ett statligt samägande av både industri och skog.

Skogs och sågverksägande

Staten skall inte konkurrera med privata sågverksindustrier genom att sälja alla statliga sågverk.

Skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste basindustrier och står för en stor del av Sveriges samlade export. Ägandet av skog är idag ojämnt fördelat över landet. I södra Sverige finns framför allt en stor andel privat ägd skog medan norra Sverige i huvudsak har statligt ägd skog. Det är i huvudsak via Sveaskog som staten äger stora skogsarealer. Det är vår uppfattning att staten inte skall bedriva kommersiell verksamhet där detta kan göras av det privata näringslivet. Risken för en snedvridning av konkurrenssituationen på marknaden och att statliga medel används för att indirekt stötta verksamheten är alltför stora. Ett statligt ägande ökar risken för att företag genom sitt speciella ägandeförhållande blir mer benägna att ta icke affärsmässiga risker, vilket också leder till en osund marknad.

Folkpartiet anser att det överväldigande antalet statliga företag bör avyttras. Vi anser t.ex. att staten inte bör ägna sig åt kommersiell skogsnäring utan att Sveaskog skall säljas ut. När detta görs bör försäljningen göras på ett sådant sätt att inte en enda stor privat skogsägare tillkommer utan att det är möjligt för lokala aktörer att delta. Detta kräver dock hänsynstagande till bl.a. marknadssituationen. Fram till dess en försäljning kan ske bör målet för Sveaskog vara att sköta samhällets skogar samt att tillhandahålla ersättningsmark vid reservatsbildningar. Sveaskog bör, i takt med att den egna industrin avvecklas och rådande avtal löper ut, begränsa sin virkesförmedlande roll till att enbart omfatta statens skogar. Riksdagens beslut att sälja ut sågverk har ännu inte effektuerats. Orsaken till detta borde närmare redovisas. Detta bör ges regeringen till känna.

Påverkan på råvarumarknaden - SETRA - Sveaskog

Bakgrund

Vid bildandet av sågverkskoncernen SETRA år 2003, dåvarande ”RoyalStar”, var ambitionen från staten att successivt avveckla sitt ägande och därigenom bidra till bildandet av en stark fristående sågverksaktör. Farhågorna från konkurrenter och andra aktörer i branschen var då att ägarkopplingen mellan Sveaskog och SETRA skulle bestå och att all timmerråvara från Sveaskog skulle styras till SETRAS sågverk i norra Sverige. 

Nu, tre år senare, har farhågorna visat sig i högsta grad besannade. SETRA förbrukar mer än allt tallsågtimmer som Sveaskog förmår att avverka på den egna skogsmarken. Talltimmerförbrukningen på sågverken i Malå, Piteå och Seskarö utgör ca 1,4 milj m³fub och har inneburit att Sveaskog under det senaste decenniet och tvingats avverka i en omfattning som nu medför att man måste dra ned på avverkningen på egen skog inom området med i storleksordningen 500 000 m³fub för att inte göra helt slut på avverkningsbar skog i framtiden. Reservatsavsättningar och andra miljöhänsyn har även haft betydelse i detta sammanhang. För att kompensera för bortfallet av volymer från egen skog har Sveaskog för att klara timmerförsörjningen gradvis utökat sin köpverksamhet från privata skogsägare. Denna volym uppskattas idag till ca 900 000 m³fub och utgör ca 20 % av den volym som beräknas vara långsiktigt avverkningsbar på privatskogen i ett område som begränsas av Örnsköldsviks kommun samt AC och BD län. Ytterligare planerade neddragningar av avverkningsaktiviteten på Sveaskogs skogsmark kommer, om inga neddragningar på SETRA:s anläggningar görs, att tvinga fram ytterligare expansion av köpen av timmer från privata markägare.

I och med att Sveaskog i egenskap av den i särklass största skogsägaren styr all sin talltimmerråvara plus en stor del av de privata markägarnas timmer till SETRA blir situationen för de sågverk som lever under marknadsekonomiska spelregler minst sagt problematisk. Om man dessutom lägger till att SETRA under de tre första åren varit en ekonomisk katastrof, som sammanlagt genererat förluster på flera hundra milj kronor som vid bokslutet 2005-12-31 ätit upp ca 100 milj kr av aktiekapitalet, verkar det minst sagt märkligt att spelet får fortgå.

Konsekvensen blir att en staten aktivt bidrar till att vissa skogsägare får subventionerade överpriser för sin råvara och med ett planekonomiskt förfarande styrs råvaran oavsett kostnad till en ineffektiv hälftenägd sågverksrörelse. De fristående sågverken kommer därför i en helt omöjlig sits när de, oavsett hur effektiva de är eller hur mycket bättre affärsidé de har, alltid blir utkonkurrerade av Sveaskog och SETRA när det gäller talltimmerråvara.

Slutsats

1)      Om staten p g a SETRA:s dåliga lönsamhet finner det omöjligt att avyttra resterande aktier bör staten ta sitt ansvar och avveckla såverkskapacitet i en omfattning som åtminstone innebär att de planekonomiska experimenten begränsar sig till timmervolymer som härrör från Sveaskogs (statens) egna skogsmarker. Detta innebär i klartext en nedläggning av exempelvis det största sågverket, Lövholmen i Piteå, som i dagsläget förbrukar ca 650 000 m³fub.

2)      Staten skall vara en neutral aktör i skogsägande genom sitt bolag Sveaskog.

3)      Statens ägande i säljbolaget Setra måste avvecklas snarast.

Essam El-Naggar (Fp)

Kommunalråd Uddevalla Kommun