Moussa berättade pedagogiskt och lättsamt, och han svarade också på många frågor. Han har hört ungdomar säga att de kan "hänga" en stund på en ungdomsgård, men Rapatac bygger på att man gör något, får ut någonting av sin aktivitet. De unga ska välja fritt, man kan komma och gå när man vill. Men den som vill nå längre och delta i ett lag måste ställa upp helhjärtat och när det behövs.
Man vill ha med föräldrar och andra som kan hjälpa till, praktiskt eller med kunskaper av olika slag. Grundtanken är att ge utlopp för mångas engagemang. Det vore fel att söka stöpa allt i samma form, utan vad det blir beror till största delen på det engagemang som alla visar. Moussa tycker att det man hittills nått i Gävle har överträffat förväntningarna. Han tror att utvecklingsmöjligheterna är stora, just för att man bygger på vad barnen och ungdomarna själva vill. Förhoppningen är att kunna igång med bygge av mer permanenta lokaler redan år, och i så fall ska de kunna tas i bruk inom ett år.
Oppositionsrådet Per-Åke Fredriksson hade bjudit in Moussa eftersom den verksamhet han startat är ett bra exempel på vad som åstadkommas av frivilliga krafter som har en idé och kan få andra med sig för att skapa något som många får glädje av. Mer sådant behövs, inte minst i ekonomiskt bekymmersamma lägen.