Kriminella gäng och hur man stävjar och dömer stod i fokus när tidigare åklagare Barbro Jönsson svarade på frågor i partilokalen den 19 oktober. För två år sedan bombhotades hon. Nu som stabschef vid Länskriminalen fokuserar hon på strategi,
och det finns att göra.
Åklagare Barbro Jönsson trollband ett 30-tal folkpartister i partilokalen i måndags kväll. Hennes skarpa svar, till publiken och kvällens utfrågare Måns Åberg, var kryddade med humor och lockade till skratt.
Det har gått två år sedan Barbro Jönsson blev rikskänd när hon utredde brottsligheten hos kriminella gäng i Trollhättan. Hon utsattes för hot. Ytterdörren sprängdes och hemmet förstördes.
– Jag fick polisskydd och trodde i början att jag skulle kunna fortsätta mitt åklagararbete, men det blev inte så.
Skyddad identitet med alla uppgifter utraderade ur alla register är något Barbro tycker går för långt för de flesta.
– Det finns ju inga alternativ mellan det och att alla uppgifter är tillgängliga för allmänheten. Det är många gånger för komplicerat att leva med skyddad identitet i förhållande till den hotbild som råder.
– Att bli bortplockad från telefonkatalogen och andra vanliga ställen en tid där det enkelt går att söka efter människor borde gå, ett mellanting för dem som vill eller behöver skydda sig själv.
Gör vad du kan
Hoten gjorde att Barbro efter ett tag flyttade från Trollhättan och också slutade som åklagare. Som stabschef vid Länskriminalen i Västra Götaland fortsätter hon sitt arbete inriktat på strategiskt övergripande frågor.
Barbro betonar att varje individ ska göra vad den kan för att bekämpa brottsligheten, men absolut inte gå i personlig konfrontation.
– Du är oskyddad, men det är inte polisen. Ring polisen och berätta vad du ser, ju fler som berättar desto bättre.
Hon medger att åklagarna inte alltid har de rätta verktygen. Utredningarna kommer från polisen och därifrån beställs eventuella kompletteringar, vilket gör att målet kan dra ut på tiden.
– Man ska inte åberopa mer bevis än som behövs, och efter tjugo år som åklagare vet man vad domstolen kräver. Det vore en önskedröm med egna utredare för att kunna hantera hela ärendet, men vi är med och leder många förundersökningar och kan påverka på många olika sätt, och det är himla kul.
När det gäller lagändringar för att stoppa den organiserade brottsligheten behövs ingen speciell lagstiftning.
– Vi har bra lagstiftning, vi ska bara lära oss att använda den och domstolarna ska lära sig att döma.
Utanförskap är ett stort problem
Barbro betonar att för att stävja gängkriminaliteten är samarbetet viktigt mellan myndigheter och organisationer.
– Kan till exempel inte tullen beslagta kan kronofogdemyndigheten eller skattemyndigheterna och så vidare.
Gängen arbetar ibland i flera grupper och har ofta lösa strukturer, inte så fasta som i Europa.
Människor som hamnar i kriminella grupper lever i utanförskap.
– Det är personer som söker samhörighet och vill ha respekt och många föds i dag i utanförskap, säger Barbro och exemplifierar med Backa, men hur löser vi det? Visste vi det hade vi löst det, och hur kommer det att se ut om tio år, undrar Barbro. Just nu är rekryteringen god, och det viktigt att få stopp på den.
Låga straff
Hon är upprörd över att ungdomar i 15-17- års ålder som åker fast kommer in i felaktiga beteenden och tror det är okej när påföljderna är så gott som obefintliga. Senare när de åker dit är det oftast för sent och de är inte mottagliga för att anpassa sig till samhället.
Barbro berättar att när polisen och socialen kör hem ungdomen som ertappats till bostaden har föräldrarna oftast inte insett allvaret, och skolan är inlåst i sina sekretessbestämmelser.
– Det finns en samverkansparagraf som ger möjlighet att bryta sekretessen om syftet med detta överstiger behovet av sekretess, säger Barbro. Vi behöver ta ett steg fram och även föräldrarna.
– Vi går runt i cirkel, men vi ska lösa problemet och ta tillbaka initiativet. Vi har polismyndigheter, åklagare, domare och kriminalvården som ska ta hand om dem.
– Är man dömd till tio år är det något man förtjänar, då är det inte 7,5 år som gäller.
Den låga strafftiden engagerar Barbro. Hon exemplifierar med effekten av brottsrubriceringen grovt övergrepp i rättssak som har höjts och minimum är nu allmänt två år.
– Varje gång en politiker vill höja straffskalan, menar jag att minimiskalan först ska höjas för att det ger effekt, säger Barbro.
Detta var några av de tjugotvå frågeställares frågor som ventilerades denna kväll där initiativtagare var stadsdelsföreningen Linnéstaden-Majorna och Ann-Christin Nilsson.
Rosi Tholin