NU krönika 16/10 2008
Drottningen och porren
”Stop, säg inte barnsexturism! Det är tre ord som i sig är positiva. Här på Europol säger vi travelling child sex offenders. Det säger mer vad det handlar om”, sa Göran Görtzen när jag och Åsa Nilsson Söderström besökte Europas polismyndighet i Haag tack vare de resestipendier vi riksdagsledamöter får för EU-resor.
Göran är chef för enheten som ansvarar för övergrepp på barn och människohandel. Arbetet flyter hela tiden på bättre. Svenska och andra poliser lär sig successivt att använda samarbetet för att lösa gränsöverskridande brott.
Det finns en koppling mellan resande barnvåldtäktsmän och bilder på sexuella övergrepp på barn. Inom de slutna internationella nätverk där bilderna distribueras är det männen längst upp i hierarkin som själva begår övergreppen. Längre ner tittar man ”bara” eller distribuerar.
Vi träffar flera personer på Europol och EU:s åklagarorganisation. Bilden vi får är att Sverige ligger efter andra länder när det gäller att utreda barnporr. Det är kritik jag även uppsnappat hemma, efter att Rikskriminalpolisen bestämt sig för att decentralisera brottsutredningarna till länspolisen där kompetensen ofta saknas.
Förrförra helgen var jag i Paris. Det var möte där med EU-nämndsledamöter från alla länder; möten som blivit allt viktigare eftersom Lissabonfördraget ger parlamenten möjlighet att stoppa förslag från kommissionen. Franske statsministern imponerade genom att svara på frågor i flera timmar. När vice kommissionär Barrot talade tog jag chansen att lyfta upp vår kritik mot förslaget att registrera alla flygpassageraruppgifter.
Samtidigt missade jag Ekots lördagsintervju med drottning Silvia där hon uttalade sig för en starkare barnporrlagstiftning och ville kriminalisera inte bara innehav, utan även tittande. Man kan tycka att det är harmlöst av drottningen, men när hon lägger sig i ett lagstiftningsärende som snart ska upp på riksdagens bord (och som dessutom gäller mycket svåra avvägningar kring den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten) är det anmärkningsvärt.
Inte för att det förslag som hon förespråkar inte ska kunna diskuteras, både till fördelar och nackdelar. Utan därför att kungahuset enligt Torekov-kompromissen inte ska utöva någon politisk makt. Kungahuset har stort förtroende hos svenska folket, men om det börjar använda sin makt för att påverka riksdagen måste vi liberaler reagera.
Jag delar Silvias ilska över att barn utsätts för sexuella övergrepp. Då är det av största vikt att polisen utreder brott och identifierar förövare. Efter besöket vid Europol och Eurojust undrar jag om så sker i tillräcklig omfattning.