Publicerad i Hallands Nyheter den 9 april 2008
Egna hemmet farligaste platsen för många kvinnor
Det beslut som vi ska fatta i riksdagen om handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor är viktigt. Men ännu viktigare är att vi sedan fortsätter arbetet, och att alla goda krafter kan samlas och dra åt samma håll. Det skriver riksdagsledamöterna Cecilia Wigström (fp), Inge Garstedt (m), Kenneth Johansson (c), och Catrine Pålsson Ahlgren (kd).
För många kvinnor är den farligaste platsen det egna hemmet. Enbart i Hallands län polisanmäldes förra året 395 fall av misshandel mot kvinnor inomhus, där gärningsmannen var bekant med offret. I de flesta fall är det mannen, pojkvännen eller sambon som slår. Även 95 fall av grov kvinnofridskränkning anmäldes i länet, alltså fall där kvinnan upprepade gånger utsatts för kränkningar.
Bakom varje sådan anmälan döljer sig en mänsklig tragedi. Kvinnan som utsatts för våldet är inte ensam. Många lever under ständigt hot, utsätts för återkommande våld och saknar friheten att själva bestämma över sina liv.
I den nya nationella trygghetsundersökningen från Brottsförebyggande rådet uppgav 1,8 procent av kvinnorna i åldern 15-79 år att de utsatts för våld det senaste året.
Omräknat blir detta 60 000 misshandlade kvinnor i dessa åldrar, varje år. Det är mer än alla kvinnor som bor i hela Falkenberg och Varberg.
I denna verklighet växer också många barn upp. Rädda Barnen beräknar att mellan 100 000 och 190 000 flickor och pojkar i Sverige tvingas uppleva våld och misshandel i det egna hemmet. Dessa barn ser, hör och känner våldet mot sin mamma. Det sätter djupa spår.
Våra fyra partier i Allians för Sverige är eniga om att arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste sättas i första rummet. Samma sak gäller hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Det handlar om grova och ofta systematiska kränkningar av offrets värdighet. Vi är därför mycket glada över regeringens nya handlingsplan, som nu behandlas i riksdagen. För första gången får Sverige en samlad strategi mot det könsrelaterade våldet. Handlingsplanen innehåller 56 konkreta åtgärder, och regeringen reserverar också 800 miljoner kronor för att planen ska få genomslag.
Den som utsätts för hot eller våld ska få samhällets fulla stöd och skydd. Under denna mandatperiod genomförs en historisk satsning på rättsväsendet, som bland annat innebär att antalet poliser ökar till 20 000 år 2010. Fler poliser gör att fler brott kan utredas och i bästa fall också förhindras.
På många håll i landet har nu polisen särskilda familjevåldsenheter. Regeringen har gett i uppdrag att sådana kvalificerade utredningskrafter ska finnas i alla polismyndigheter. Den 1 juli 2007 skärpte vi socialtjänstlagen för att förtydliga kommunernas ansvar att ge stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor och barn.
Vi måste också sätta fokus på männen som slår. Lagstiftningen om besöksförbud är inte tillräckligt effektiv och ses nu över. I höst lämnas konkreta förslag på regeringens bord. Kriminalvården får nu i uppdrag att se till att alla män som dömts för sexualbrott och våld i nära relationer erbjuds behandling. Även socialtjänstens roll utvecklas när det gäller insatser till våldsamma män. Det är viktigt att de metoder som används inte byggs på lösa förhoppningar utan har effekt, det vill säga att våldet och hoten från mannen faktiskt minskar.
Det beslut som vi ska fatta i riksdagen om handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor är viktigt. Men ännu viktigare är att vi sedan fortsätter arbetet, och att alla goda krafter kan samlas och dra åt samma håll. Myndigheter, kvinnojourer, brottsofferjourer, kolleger, släktingar och medmänniskor - alla har vi del i ansvaret för att skapa ett samhälle där kvinnofrid gäller. Och vi gör det tillsammans. För de våldsutsatta kvinnorna.
Cecilia Wigström
Inge Garstedt
Kenneth Johansson
Catrine Pålsson Ahlgren