Publicerad i Tidningen NU nr 24

Kina, demokrati och ett skepp

Det är fantastiskt att några eldsjälar har lyckats att bygga en kopia av Ostindiefararen som sjönk utanför Göteborg för 250 år sedan och segla den till Kina. Projektet har fått stor uppmärksamhet. Till och med den kinesiske presidenten Hu Jintao ville se båten anlända till hemmahamnen. För något år sedan var den kinesiske premiärministern här och i och med statsbesöket kan inte utbytet på politisk nivå bli högre mellan våra två länder. För en liberal känns det minst sagt olustigt.

Kina är världens största diktatur och övergreppen mot de mänskliga rättigheterna är omfattande. Dödsstraff används flitigt. Amnesty International beräknar att runt 8 000 människor dödas varje år efter summariska rättegångar och erkännanden som extraherats under tortyr. Av världens dödsstraff äger 80 procent rum i Kina.

Kunskapen om förföljelsen i Kina är bristfällig. Själv fick jag först när jag kom in i riksdagen kännedom om att hundratusentals människor sitter fängslade i arbetsläger. Dit kan polisen utan domstolsprövning förvisa alla dem som inte tänker som kommunistpartiet och behöver ”omskolas”.

En ny typ av övergrepp är organstölder. Det är inte bara avrättade människors organ som säljs utan enligt en trovärdig kanadensisk rapport används också levande fångar. Det förklarar hur Kina kan erbjuda en passande lever inom tre veckor för 700 000 kr. 

Yttrandefriheten är helt inskränkt i Kina. Möjligen tolereras offentliga protester mot korruption. Nyss befriades utländska journalister från kravet på tillstånd för intervjuer, men deras arbete kan fortfarande censureras. Denna något ökade frihet var tidsbegränsad, enbart fram till OS, och upphör nästa år.

Det är tragiskt att se hur utländska företag medverkar till att hålla Internetmiljön i Kina ”hälsosam” som presidenten har uttryckt det. Journalisten Shi Tao dömdes till tio års fängelse för att ha spridit en sammanfattning av propagandaministeriets kommuniké om hur årsdagen av massakern på Himmelska Fridens Torg borde hanteras. Hans ip-adress identifierades troligen med hjälp av Yahoo. Både Google och Yahoo hjälper regimen i Kina att censurera så kallad ”olämplig information”, genom att sålla bort sidor om demokrati och fri media från deras sökmotorer.

Många grupper är särskilt utsatta för regimens förföljelser. Kina lyckades nyligen få en majoritet av länderna i FNs NGO-kommitté att ta bort Liberala Internationalens ackreditering till FN och dess möten. Likväl fortsätter vi att kräva respekt för de mänskliga rättigheterna och stödja det demokratiska Taiwan som står under ständigt invasionshot från Kina.

Trots övergreppen tror jag inte på isolering. För att förändra Kina behövs kontakter och handelsutbyte, men det måste kombineras med att vi ständigt tar upp frågor kring de mänskliga rättigheterna och demokrati. Mona Sahlin oroar sig för att regeringen inte skulle tala om mänskliga rättigheter med Hu Jintao, men vilka är det som har en historia av att hålla kommunistregimer bakom ryggen? Det är socialdemokratiska regeringar som har byggt nära relationer till Kuba, Vietnam och Laos. Det var s-regeringen som var beredd att lyfta på EUs vapenembargo mot Kina för något år sedan. Det är kommunalrådet Göran Johansson (s) som försvarat sig mot min kritik av kommunens ensidigt handelsinriktade engagemang i Ostindiefararen genom att hävda att mänskliga rättigheter inte angår kommunen utan är en UD-fråga. Mänskliga rättigheter angår hela samhället, på alla nivåer.
 
Påtryckningarna på Kina borde vara större. EU och USA låter sig imponeras av det kinesiska ekonomiska undret och underskattar därmed sin egen betydelse. Visst är den kinesiska marknaden viktig för våra företag, men Kina är också beroende av oss. Genom ett gemensamt agerande skulle vi kunna få Hu Jintao och Kina att börja respektera de mänskliga rättigheterna.