Publicerad på Utrikesbloggen den 2 oktober 2007
Valet i Ukraina genomfördes väl
- Vi har inte gett upp. Vi har Polen som förebild, berättade min unga tolk Lena när jag i helgen övervakade parlamentsvalen i Kharkov, östra Ukraina.
En annan kvinna sade att hon tänkte rösta på Julia Timosjenko. Henne kan man i alla fall lita på. För det mesta, lade hon till.
Det är uppenbart att unga människor i Ukraina är besvikna på politikerna. Den orangea revolutionens mål har inte uppnåtts så som lovats. Men det är inte uppgivenhet jag möter. Viljan att fortsätta försöka modernisera och demokratisera finns här.
Vid presidentvalets andra omgång i december 2004 kom 10 000 internationella valövervakare. Det räckte för att besöka var och en av de 34 000 vallokalerna flera gånger om. Denna gång var vi 700 observatörer som deltog i övervakningen ledd av OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) och vi täckte tio procent av vallokalerna. Med min partner Peggy Nash från Kanada flög jag till landets näst största stad Kharkov, en industristad i nordöst med 80 universitet och 200 000 studenter.
Valresultatet är inte klart, men det verkar vara jämt. Folkets röst kommer inte så som hoppats lösa problemet med att makten delas av en president och en premiärminister som motarbetar varandra med konstitutionellt otydliga befogenheter.
Skillnaderna mellan de tre största partierna premiärminister Viktor Janukovitjs Regionernas Parti, Julia Timosjenkos Block och president Viktor Jusjtjenkos Vårt Ukraina är inte så ideologiska, det handlar mer om personmotsättningar och om hur starkt samarbete med Europa ska vara.
Peggy och jag förväntade oss en hel del problem. I valkampanjen haglade valfuskanklagelserna från samtliga partier. Man anklagade varandra för att rigga valen. För att få premiärminister Viktor Janukovitj att acceptera förtida parlamentsval hade president Viktor Jusjtjenko gått med på att försämra vallagen jämfört med parlamentsvalet 2006. Det behövdes inte längre något sjukintyg för att rösta hemma och det var just de mobila valurnorna som underlättade valfusket 2004 då 30 procent använde den möjligheten.
Det fanns risk att uppemot 1,5 miljoner människor skulle saknas på röstlängden.Inte bara för att lUkraina saknar en central och uppdaterad röstlängd, utan också för att tullen hade fått i uppgift att anteckna alla som åkte utomlands och därmed skulle de strykas från röstlängden. Den som återvände mindre än två dagar före valet skulle inte hinna skrivas tillbaka in på listan.
Det spekulerades i att Regionernas parti skulle gynnas av detta, men i valkampanjen uttalade Viktor Janukovitj att han ogillade denna regel. Kanske för att han insett att även många i hans egna väljargrupper i öster reser mycket. Vi stötte på två män som nekades att rösta trots att det var en dryg vecka sedan de hade återvänt från Ryssland.
I de 13 vallokaler vi besökte var det tre till fem personer som inte fick rösta av olika skäl. De var arga och besvikna. Men problemet hade inte den massomfattning som befarades med tanke på att varje vallokal hade runt 2 000 väljare. Men om summan var den samma i hela landet motsvarar det 100 000-200 000 människor som fråntogs sin rösträtt och det i ett jämnt val.
Det vi såg på valdagen överensstämde med vad andra observerat i andra delar av landet. Valen genomfördes i huvudsak väl. Tekniska misstag förekom som att valurnorna förseglats på fel sätt, men hemröstandet var lågt och valförrättarna tog sitt arbete på allvar.
Att alla partier fanns representerade i valnämnderna och som observatörer bidrog till insyn i hela processen. Vårt Ukraina hade till och med videokameror som spelade in allt som skedde i de lokaler vi besökte. Så även om förutsättningarna för valfusk ökades genom den nya vallagen fanns en genuin vilja ute i landet att valen skulle vara fria.
Hur valresultatet än blir och om ineffektiviteten i landets politiska ledning består har det civila samhället och media förändrats radikalt sedan 2004. Ungdomar, kvinnor och män får och kan numera rösta som de vill. Inga dekret utgår till studenthem och armébaracker. OSSE mätte tidningar och tv-kanalers fördelning av utrymme till varje parti och det har varit väl balanserat. Problemet är dock att numera är de flesta medier beredda att ta betalt för att ge plats i tv-soffor och debattprogram. Natalia Ligatjeva från organisationen Telekritika uttryckte att utvecklingen har gått från monopolkontroll till ”equality of corruption opportunities”. Hon hävdade att 50 miljoner dollar använts av partierna i valkampanjen för detta.
Så demokratin i Ukraina är i sin början, men den har definitivt styrfart och är på rätt väg.
Som min tolk Lena sa:
"Polen med sin ekonomiska, demokratiska och europeiska utveckling är modellen. Då gäller det också att vi i denna delen av Europa tar vårt ansvar och stöttar landets demokratiska utveckling. Lyckas Ukraina fortsätta sin demokratiska förankring står mycket att vinna för dem, oss och andra länder i regionen."
CECILA WIGSTRÖM