Krönika publicerad i Tidningen NU 18 juni 2009
Västvärldens ansvar gentemot Mellanöstern
Har du hört talas om mun-mot-näsa-metoden? Den används bland annat i Saudiarabien, troligen när man befarar att någon har satt i halsen. Förre folkpartistiske andre vice talmannen Kerstin Heinemann ledde en delegation från riksdagen till Saudiarabien förra mandatperioden och jag bestämde mig att följa med eftersom de övervägde att införa direkta val till sin rådgivande församling, Shurarådet.
Det var när vi tre kvinnor i delegationen hade fått till stånd ett möte med ett par saudiska kvinnor som hade startat upp ett institut för mänskliga rättigheter som jag fick uppleva mun-mot-näsa-metoden. Slöjorna hade tagits av och vi satt ledigt och pratade över en lunch på ett hotellrum. Min förkylning satte mitt i allt ihop igång en förfärlig rethosta. Jag försökte bemästra denna på toaletten då en av kvinnorna knackade på och såg oerhört orolig ut som om hon trodde att jag höll på att kvävas. Jag försökte med tårar och snor rinnande säga att det inte var så farligt, men jag ville inte tacka nej till hennes vänliga erbjudande om hjälp, även om jag inte fattade hur hon skulle kunna hjälpa till. Då grabbade hon tag om mitt huvud och slöt munnen om min näsa och började blåsa in i näsborrarna.
Detta var en total kulturkrock av det lite lustigare slaget under vår resa. Mer allvarliga skillnader uppstår förstås när man kommer som svensk kvinna uppvuxen i ett jämställt och sekulärt land till ett genompatriarkalt och i detalj religiöst reglerat Saudiarabien.
Amerikanske presidenten Barack Hussein Obama besökte nyligen Kairo och höll ett första linjetal om USAs nya syn på relationerna till den muslimska världen. Det var utsträckta händer. Talet duckade inte för de konfliktämnen som finns med många av de muslimska länder där ju hårda dikturer styr, men fokus var på att börja på nytt, att våga lita på varandra, istället bygga på det som är gemensamt: fred och utveckling. Lovorden haglar överallt. Och Huntingtons tes om ett civilisationernas krig är tillfälligt avvärjt.
Irakkriget har skapat en djup klyfta av misstro som är till skada för relationerna i världen. Obama uttalade att demokratiskt styrelseskicka inte bör införas med våld. Jag kan hålla med om att det inte är önskvärt, men nyorienteringen får inte innebära att USA återgår till ett geopolitiskt spel så som under kalla kriget där man har överseende med diktaturregimer i Mellanöstern, bara de var allierade med USA. George W Bush the Northern African Democracy Plan tappade trovärdighet i och med Irakkriget, men mänskliga rättigheter är något som vi i västvärlden har ett ansvar gentemot alla förtryckta att propagera med kraft. Dessutom bär Obama inte blunda för att terrorismen finner en grogrund i en ung befolkningen (i Saudiarabien är 45% under 15 år) som är missnöjd med det politiska förtrycket, överhetens lyxliv och växande sociala klyftor.