Jag och den franske parlamentarikern, Daniel Garrigue avslutade eftermiddagen med våra länders visioner för Europasamarbetet. Det kändes viktigt för mig att förmedla att vi svenskar inte längre är motståndare till unionen: 7 av 10 svenskar tar medlemskapet för givet och också vad gäller euron är anhängarna nu fler än motståndarna. Vi ser värdet av det europeiska samarbetet för att lösa gränsöverskridande problem så som klimatfrågan och grov brottslighet.
Medan opinionen i Sverige blivit allt mer positiv så var fransmännen desto mer negativa. Jag har inte riktigt förstått det. Enligt Garrigue känner sig fransmännen inte hemma i EU längre nu när det blivit så stort. De känner att de inte kan påverka och att EU inte gör något för att rädda jobben. Och tydligen skyller politiker från sig på Bryssel så fort det uppstår problem.
Det är paradoxalt att ett så stort land som Frankrike känner så medan finske statsekreteraren Risto Volanen berättade att deras strategi är att vara med i alla forum, ex euron, för att få just inflytande. Det måste bero på att fransmän är vana vid att vara en stor kolonialmakt. Personligen är jag övertygad om att det går att påverka med bra argument. Jag är också övertygad om att alliansregeringens uttalade målsättning i regeringsdeklarationen 2006 att ta Sverige till den inre kärnan i Europa och sluta skylla på Bryssel har bidragit till omsvängningen i opinionen hemma. Här förtjänar EU-minister Cecilia Malmström en eloge!
Frankrike, Finland och Sverige har bl a det gemensamt att vi använder oss av det kolsnåla energialternativet kärnkraft, men den skandinaviska samsynen om fortsatta utvidgningar av Europa samt behovet av offentlighet inom EU delas inte av Frankrike.