.bmp)
Hej!
Jag hoppas du har haft en skön sommar. Som tur är hade jag sen semester så vädret var ganska bra. Förutom en vecka i Frankrike har jag hållit mig i Göteborgtrakten och seglat med min lilla stortriss. Höjdpunkten var fyra dagar ute på Vinga. Längst ut i kustbandet är det oslagbart vackert. Visserligen var seglingen inte så bra för det blåste för lite, men att titta bort mot Danmark då havet ligger lugnt, det är magnifikt.
Riksdagens arbete har inte börjat ännu, förutom interpellationsdebatter, vilket ju främst oppositionen ägnar sig åt. Jag har försökt sätta mig in i den rättspsykiatriska vården och har gjort studiebesök på Rättsmedicinalverket och Rättspsykiatriska vårdavdelningarna inom Västra Götalandsregionen. Så det är vad detta brev kommer att handla om. Nästa vecka på Folkpartiets Landsmöte kommer vi att ta ställning till ett omfattande program, Psykiatrilyftet, där reformer inom rättspsykiatrin föreslås.
Sverige har ett i världen ganska unikt system. Det är bara Grönland och tre delstater i USA som dömer otillräkneliga personer i domstol för brott. Det är ungefär 50 personer som varje år begår brott men som är så sjuka att de inte vet vad de har gjort. I alla andra länder anser man att dessa personer inte kan ställas till svars för sina handlingar och de döms då inte vid en domstol. Sannolikt omhändertas de för vård med tvång om det behövs.
I Sverige döms alla människor av en domstol. Vi använder inte begreppet otillräknelig. Har man en allvarlig psykisk störning, oavsett om man är otillräknelig eller har förstått vad man gjort, döms man av en domstol, men då inte till fängelse utan till rättspsykiatrisk vård. Den vården fortgår tills man av läkarna och Länsrätten anses frisk. I genomsnitt sitter de som döms till rättspsykiatrisk vård inspärrade längre än vad de som döms för samma brott till fängelse. Det är ytterst ovanligt att mördare släpps ut efter två år, men det har hänt.
I alla andra länder i världen döms psykiskt sjuka människor som är tillräkneliga till fängelse. En utredning Psykansvarskommittén föreslog 2002 att Sverige skulle införa samma system. Psykiskt sjuka ska då istället få vård inom fängelsestraffet. Frances Hagelbäck Hanson som jag träffade på Lillhagen påpekade att detta vore ett mer humant system. Idag är det runt 40 % av de 200 dömda som endast har begått små brott. Hon frågade om det är rimligt att spärra in någon som har stulit en taxi i flera år?
Jag tycker inte det och det är en tungt vägande anledning till att jag känner mig bekväm med utredningens förslag som nu Folkpartiets Landsmöte föreslås ställa sig bakom.
Sen är det två saker som bekymrar mig en aning. Det jag sett av Kriminalvården hittills efter besök på Skogome och Kumla gör mig lite oroad. Behandlingar av intagna finns inte i den utsträckning som skulle behövas. Vi vet att det redan idag finns ett ökande antal människor inom fängelserna som är psykiskt sjuka. Så vårdbehoven är stora. Vi måste se till att kvaliteten inte urgröps om den rättspsykiatriska vården skall ges inom ramen av ett fängelsestraff. (Den öppna psykiatrin klarar inte heller att ta emot alla människor som mår dåligt och är i behov av hjälp, vilket är varför Folkpartiet vill att mer satsas på psykiatrin).
Och sist men inte minst, vi måste se till att svårt psykiskt störda människor som är en fara för samhället inte släpps ut i frihet när straffet är avtjänat. Det betonar utredningen, men tydligen fick det kritik av remissinstanserna.
Medan vården idag ligger på landstingen att utföra så är det den statliga myndigheten Rättsmedicinalverket som åt domstolarna bedömer huruvida en person bör dömas till vård istället för fängelse. Genom liten eller stor sinnesundersökning utreder de huruvida gärningsmannen var psykiskt störd dels då brottet begicks och dels om han/hon är det då vid undersökningen. Man måste vara psykiskt sjuk vid båda tillfällena för att dömas till vård. Fängelse blir det om man utvecklar en psykisk sjukdom i häktet, vilket tydligen inte är helt ovanligt som en följd av pressen av att ha begått ett brott.
Rättsmedicinalverket i Göteborg undersöker ca 600-700 personer om året från hela Sverige, och har 12 häktesplatser i Backa. De betonade hur viktigt det är att samhället agerar preventivt mycket tidigt. De flesta personer de möter har redan ”spårat ur” och blir narkotikamissbrukare som 11-12-åringar.
Ja, detta var ett försök att förmedla lite om hur den rättspsykiatriska vården fungerar. Det sista Frances berättade var att endast 10 % av de som släpps ut återfaller i brott. Det är ett mycket gott resultat.
Vänliga hälsningar
Cecilia Wigström