.bmp)
Hej,
Häromveckan var tre partiledare från Vitryssland på besök i Sverige. Det var socialdemokraten Nikolaj Statkevitj, liberalen Vladimir Novosiad och kristdemokraten Pavel Severinets. Sist jag träffade Statkevitj var när jag besökte honom i staden Baranovitj, cirka 10 mil väster om Minsk. Han satt och reparerade elektriska apparater istället för att ägna sig åt politik. Det var det straffarbete han hade dömts till under 2 års tid för att han kritiserade Lukasjenkas regim.
Det är otroligt trist att ett land som ligger så nära Sverige befinner sig så långt borta från den verklighet vi lever i med yttrandefrihet, fri media, tillgång till utbildning, näringsfrihet och rätt att välja sina ledare i fria val.
EU har valt att bryta all kontakt med det vitryska ledarskapet sedan 1997, men det har tyvärr inte visat sig vara en framgångsrik väg. Isoleringen av Lukasjenka har inneburit för få kontakter med resten av det vitryska samhället. Jag har länge engagerat mig för Vitryssland och det är otroligt roligt att det jag arbetat för under förra mandatperioden i opposition, nu håller på att bli verklighet i regeringens politik.
Sverige har i år ökat biståndet från 45 miljoner kronor till 70 miljoner kronor och det är inriktat på samarbete inom demokrati, näringsliv, miljö, hälso- och sjukvård och kultur. Det är positivt att våra kontakter med vitryssar på detta sätt ökar, för våra länder har mycket gemensamt och kan lära av varandra. Dessutom ska Sverige äntligen öppna en ambassad i landet!
EU är också på gång att aktivera sig mera. Istället för att betrakta landet som ointressant har EU-utvidgningen lyckligtvis inneburit att EU nu bryr sig. Det måste man när Vitryssland faktiskt gränsar till EU. Ett 12-punktsprogram har tagits fram som tydligt visa allt EU kan erbjuda Vitryssland i form av handel, studentutbyte och öppnare gränser – under förutsättning att regimen respekterar de mänskliga rättigheterna.
Den senaste månaden har också ett antal politiska fångar släppts i Vitryssland, men den ”viktigaste” av dem alla, en annan socialdemokrat, Kozulin som fängslats i 5 år för att han ställde upp i presidentvalet mot Lukasjenko sitter fortfarande inspärrad. Han har precis påbörjat en hungerstrejk för att han inte fick sitta vid sin frus dödsbädd. Så några ordentliga demokratireformer är än så länge inte i sikte. Det gäller att hålla trycket uppe från omvärlden och upprätthålla samarbete med reformsinnade. På sikt har Lukasjenkas regim ingen framtid.
Vänliga hälsningar
Cecilia Wigström