Hej,
I onsdags ordnade Folkpartiet och Folk och Försvar ett seminarium om civilsamhällets roll i kampen mot den organiserade brottsligheten. Folk och Försvars generalsekreterare Lars Ekeman och jag har värkt på det här seminariet länge. Vi fick idén när vi träffades på en konferens i Göteborg och hörde att stadsbyggnadstjänstemän hade hotats av Bandidos för att de höll på med en planändring på Hisingen där mc-gängets lokaler låg. Den organiserade brottsligheten hade alltså tagit ytterligare steg i utmaningen mot lokala, demokratiska beslut. Vad kunde vi göra?
Under min tid i utrikesutskottet brukade jag delta på de årliga säkerhetspolitiska konferenserna i Sälen som Folk och Försvar ordnar för sina medlemsorganisationer. Folk och Försvar startades efter andra världskriget för att kanalisera det civila samhällets (fackförbund, politiska partier, näringslivet och civila försvarsorganisationer) engagemang att bidra till att försvara Sverige mot yttre hot under det kalla kriget. Nu när det hotet är borta hörs ofta klagan från många civila försvarsföreningar över att de inte används och tas till vara.
Så Lars och jag bestämde oss för att starta en diskussion om inte det civila samhället skulle kunna engagera sig mot det nya hot i form av organiserad brottslighet som utmanar vår rättsstat och ytterst demokratin. Seminariet i onsdags var alltså undersökande och början på en dialog. Talarna var lysande och jag vill här återge något av vad de sade.
Johanna Skinnari och Daniel Vesterhav från Brottsförebygganderådet betonade utifrån sin forskningserfarenhet att man måste ha olika strategier för att möta de två huvudproblemen med GOB (grov organiserad brottslighet). Det första problemet är efterfrågemarknaden på deras illegala produkter så som knark, sexslavar, vapen, svartarbete inom bygg o restaurang. Det andra problemet är deras synliga hot/utmaningen mot medborgare och tjänstemän.
Polisen Fredrik Gårdare berättade om verkligheten i Södertälje där polis och åklagare ständigt utmanas med grov skadegörelse både på arbetsplatserna och hemma. I Södertälje är ungdomskriminaliteten med kopplingar till gängbildning inte ett övergående problem. Situationen är allvarlig, men Fredrik talade övertygat om att om hela samhällets goda krafter samverkar går det att komma åt att pressa dem tillbaka, men det krävs blod, svett, tårar, resurser och kompetens. Människor måste ha tillit till rättssystemet och anmäla brotten.
Det iranska krögarparet Massoud och Shanaz Garakoei i Göteborg anmälde Bandidos för utpressning och Jörgen Knudtzon som var en av dem som försökte hjälpa paret. Han berättade oerhört kritiskt hur Skatteverket och Kronofogdens agerande bidrog till att stjälpa dem. Knudtzon är reporter på Västnytt och har räknat ut att de yrkeskriminella utgör ungefär 0,02 % av befolkningen och att det därmed borde finnas ungefär 5000 personer som kan vittna mot var och en av dem. Om alla vågar stå upp mot kriminella har de inte en chans.
Det behövs ”igångsättare” i det civila samhället; människor med initiativförmåga, fantasi och uthållighet. Det finns mycket som skulle kunna göras. Garakoei hade behövt frivilliga som hjälpte dem med byråkratiskt pappersarbete, extra hjälp och sällskap i mörkret, en sommarstuga att kunna sova ut i ibland på hemlig ort, politiker som höjer tonen i stöd, vittnen/stödpersoner som fanns i restaurangen, fastighetsägare som tog över hyresskulden, fackliga stipendier för att kunna anställa…fantasi och uthållighet!
Svensk Handels säkerhetschef Dick Malmlund med lång erfarenhet var också knivskarp. Skyddet för utpressningsoffer fungerar inte. Här krävs stöttning av det civila samhället. Manifestationer mot våld i alla ära, men vem ingriper när en kille sparkas ner på fredagkvällen? Vi måste bli fler som ingriper. Var och en måste ta ansvar. Det kommer att göra ont, men vi får inte backa. Folk köper stöldgods till höger och vänster och inser inte att de göder den organiserade brottsligheten som trängt sig in i bygg-, låne- och bevakningsbranschen.
Lasse Wierup som skrivit boken Svensk maffia betonade hur viktigt det är att ändra på perspektivet. Mc-gängen bär 1%-märken för att visa att de tillhör de lilla klicken som går mot strömmen och är kriminella. Men vi ska inte vara rädda. Vi utgör 99%. Det är dags att syna bluffen. För när man väl polisanmäler MC-gängen, drar de sig ofta ur.
I höst kommer vi att bjuda in till uppföljande runda-bords-samtal. Det framstår tydligt och klart att det finns behov av det civila samhället i kampen mot GOB. För att bidra till att bibehålla människors tilltro till rättssamhället. För att sprida kunskap om faran med stöldgods och svart ekonomi. För att stödja människors som utsätts för hot. Frågan är om civilsamhället är villigt?
Samma dag som vårt seminarium presenterade alliansregeringen resultatet av den nationella mobiliseringen mot organiserad brottslighet. Det var ett kraftfullt paket med åtgärder. Det är glädjande att se att folkpartiets idéer om fredade polisresurser mot grov organiserad brottslighet som styrs utifrån ett nationellt perspektiv i princip genomförs. Idén om Vi kör vitt-märkning av företag hade jag också med i krograpporten i vintras.
Det skulle vara kul att höra vad du har för idéer. Kan civilsamhället spela en roll i kampen mot den organiserade brottsligheten? Vad skulle du respektive vi kunna göra?
Vänliga hälsningar,
Cecilia Wigström