Hej!
Jag klarar inte av att begränsa mig till ett ämne denna månad utan tar upp två saker: valen jag övervakade i Vitryssland och Laila Freivalds avgång.
Presidentvalet i Vitryssland bedömdes som ni vet inte som fria och rättvisa enligt OSSE i vars valövervakningsmission jag ingick. Visserligen tilläts 3 personer vid sidan av Lukasjenko att kandidera i valet, men kampanjarbetare och även Kozulin, socialdemokratisk kandidat, arresterades under valkampanjen, oberoende tidningar beslagtogs och rösträkningen gick i hälften av de övervakade fallen inte korrekt till.
En spansk parlamentsledamot och jag tillbringade halva valdagen i en liten by 10 mil öster om Minsk. Allt gick ordentligt till förutom att i flera vallokaler så var den valurna som hade använts för dem som ville rösta fem dagar i förväg inte synlig för allmänheten, utan inlåst i separata rum dit valnämndens ordförande hade nyckel.
Det är just förhandsomröstningen som innebär att det är ganska lätt att förfalska valresultat för den som så skulle vilja. Det skulle visa sig väldigt tydligt för oss när vi senare på kvällen i Minsk tittade på rösträkningen. Ordförande för valnämnden var tydligt störd över vår närvaro och svettades kopiöst. Han blev arg för att vi ville komma närmare och se bättre och för att vi vägrade sitta ner utan stod på tå för att försöka se vad de 8 valförrättare som satt runt ett bord och skulle räkna röster tog sig för.
Ingen räknade hur många av de 2200 röstberättigade som hade röstat och inga överblivna valsedlar makulerades så som vitrysk vallag kräver. Förhandsröstningsurnan räknades först och Lukasjenko fick nästan alla röster. Så som vi sen kunde urskilja från skörden ur valdagens urna fick Lukasjenko bara något större valsedelshög än den främste utmanaren Milinkevitj. Alla satt och räknade för sig och ropade in olika summor till sekreteraren som adderade och därmed kontrollerade slutresultatet. Lukasjenko fick runt 1500 röster och Milinkevitj 400. När vi frågade vad som hänt med de 300 valsedlar som inte använts fick vi inget svar.
Det fanns även en inhemsk valobservatör i lokalen från ett oppositionsparti. Han hävdade att sigillet på förhandsurnan var falskt. När allt var klart fick vi en chans att titta närmare på sigillet. Det visade sig vara mjukt och utav leklera. Så gick det till att enkelt öppna och återförsluta urnan i den vallokal där vi var.
När vi hade rapporterat in resultatet till OSSE tog vi oss ner till Oktobertorget för att titta på demonstrationerna, men redan kl. 23 hade alla gått hem. Lite snopet. Vi hade åkt förbi med bilen tidigare och då var det en hel del människor där. De ville att vi skulle tuta och såg trots valresultatet upprymda ut; antagligen för att de hade haft modet att samlas. Dagarna innan spreds anonyma propaganda-sms: ”Upprorsmakare planerar blodbad på Oktobertorget. Var rädd om din hälsa!”. KGB-chefen hotade att döma demonstranter för terroristbrott vilket kan innebära dödsstraff.
Att 10 000 vågade demonstrera fredligt är en otrolig framgång för demokraterna. Nu sitter många av dem i fängelse. Det är svårt att veta exakt hur många och hur länge. Många av domarna sker inte för stängda dörrar och regimen ger ingen samlad information. Ännu fler riskerar att bli av med sin universitetsplats eller arbete. En sådan här arresteringsvåg och övervåld från polisens sida måste vi fördöma.
Det är bra att EU-toppmötet förra helgen gjorde detta och utlovade mer stöd till demokratirörelsen. Hittills har EU dock agerat ganska sävligt och ljummet i fråga om Vitryssland. Ett antal länder med Polen i spetsen och med svenskt stöd har haft svårt att uppbåda andra länders engagemang. Det gäller att utnyttja denna korta tid som landet nu är i blickfånget för Europas ledare så att orden om ökat stödet också realiseras.
TV och radiosändningarna från EU måste permanentas och EU borde skapa ett demokratiseringsprogram som stödjer demokratirörelsen direkt med pengar samt hjälper dem som blir utan utbildning och arbete eller fängslas. Jag tog upp detta med Göran Persson i onsdags då han återrapporterade från toppmötet. Tyvärr verkar inget konkret ännu ha beslutats och att ta upp Vitryssland i relationerna mellan Europa och Ryssland diskuterades inte. Det är dock vad som behövs.
Vad gäller Laila Freivalds var det riktigt av henne att avgå både för hennes bristande agerande under tsunamikatastrofen och för hennes beslut att försöka få Sverigedemokraternas nättidning nersläckt. Justitiekanslern (JK) kom fram till att det inte var tjänstefel av Säpo att kontakta webhotellet. Det ingår i Säpos arbete att skydda demokratin och därmed informera webhotellets ägare och Sverigedemokraterna om faran som fanns för deras liv. Tjänstemannen på UD friar JK också eftersom han agerade på Freivalds uppdrag. Däremot skriver JK att lämpligheten i UD:s agerande är mer komplicerad att avgöra, men att det måste avgöras av Konstitutionsutskottet som ansvarar för granskning av statsråd.
Det är min uppfattning att det var fel av UD och Freivalds att kontakta webhotellet. Det tillhör inte UD:s arbetsuppgifter att informera svenskar i Sverige om hotbilder mot dem. UD ska i viss utsträckning ha koll på hotbilder mot svenskar i utlandet och kan bl a utfärda reserekommendationer. Publiceringen av Muhammedkarikatyrerna i Danmark och senare i Storbritannien, Tyskland, Italien och andra länder innebar att dessa länder fick utstå hot och skadegörelse mot sina ambassader. Så visst fanns det en risk för ytterligare hot och skadegörelse mot svenskar i utlandet på grund av Sverigedemokraternas teckningstävling. Det var omdömeslöst av det partiet att inflammera situationen.
Men det var fel att försöka få tidningen stängd. Yttrandefriheten måste gälla och enligt tryckfrihetsförordningen är det domstolar som beslutar om huruvida yttrandefrihetens gränser har passerats. Och de gränserna är satta vid förtal och hets mot folkgrupp. Att kritisera religioner är tillåtet och det är absurt att Javier Solana nu driver att EU bör gå med på FN-resolutioner som förbjuder hädelse.
Inget annat land i Europa gjorde så som Sverige, dvs. gick våldsverkarna till mötes i deras krav på inskränkt yttrandefrihet. Under andra världskriget censurerades tidningar i Sverige efter påtryckningar från Tyskland. Men vi var väl knappast i en krigssituation nu? Vilka principer skall offras nästa gång det demonstreras hotfullt framför en svensk ambassad?
Jag tror att min starka kritik i utrikesdebatten kan ha bidragit till att Göran Persson samma eftermiddag uttalade att det var olämpligt av UD-tjänstemannen att agera. Inte kunde han då ana att hans ord skulle slå tillbaka på Laila Freivalds. Yttrandefrihet och att grundlagen följs är för mig som liberal en central fråga och KU bör granska hennes agerande även om hon har avgått. Det vore intressant att höra vad de andra partierna tycker. Hade fler protesterat om det var Dagens Nyheter och inte Sverigedemokraternas tidning det handlade om?
Det var allt för denna gång!
Vänliga hälsningar
Cecilia Wigström