Folkfördrivningen och massakrerna inträffade vid tiden för det Osmanska riket, under det första världskriget och innan den nuvarande turkiska staten upprättades. De flesta internationella forskare gör bedömningen att det var ett folkmord, men det finns ändå starka skäl till att riksdagen inte ska uttala sig i frågan.
Jag har ingen anledning att betvivla att det var ett folkmord, men jag beklagar ändå beslutet av följande skäl:
Riksdagen är ingen domstol
1) Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord, utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol. Folkmord definieras främst i folkmordskonventionen från 1948. År 2002 upprättades den Internationella brottmålsdomstolen i Haag som har till uppgift att pröva åtal mot enskilda personer för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Folkrätten är viktig att upprätthålla, liksom principen att inte lagstiftning ska gälla retroaktivt.
Det finns en klar risk att det blir svårare att få med världens länder på nya, viktiga internationella fördrag och uppgörelser (ex. den vid FN-toppmötet 2005 om att alla länder har en skyldighet att ingripa för att stoppa folkmord) om despoterna som styr många länder är rädda för att de ska gälla retroaktivt.
Det finns en försoningsprocess på gång
2) Det finns en fungerande försoningsprocess på gång mellan Turkiet och Armenien. Länderna kom så sent som i höstas överens om att upprätta diplomatiska förbindelser och att utveckla relationerna mellan länderna. Bland annat ska en historiekommission inrättas med uppgift att genom dialog upprätta ömsesidigt förtroende och gemensam vetenskaplig samsyn. Det är stora framsteg och varför ska då riksdagen klampa in som en elefant i detta skede?
Sverige är en av Turkiets bästa vänner inom EU, samtidigt som vi påtalar behovet av att förbättra respekten för mänskliga rättigheter och öppenhet kring historien. Turkiet har gjort många framsteg, men har fortfarande en bra bit att gå för att säkerställa yttrandefrihet och respekt för kurder och andra minoritetsgruppers rättigheter. Så fort Turkiet når upp till EU:s medlemskrav så bör det välkomnas som medlem. Det är säkerhetspolitiskt viktigt att Turkiet säkras som demokrati och att EU även välkomnar länder, där en majoritet av invånarna är muslimer. Riksdagens beslut har dock mottagits av Turkietmotståndarna, inom EU, med glädje.
Riksdagen ska inte skriva historia
3) Det är inte riksdagens roll att skriva historia. Det är historikernas uppgift att analysera och forska. Resultaten kan sen i en fri debatt dissekeras och diskuteras. Har riksdagen börjat ta på sig att skriva historia finns det fler händelser i världen som behöver definieras av riksdagen. Det är viktigt att vi riksdagsledamöter lär oss av historieforskningen. Däremot är det inte rimligt att lägga tid på att besluta hur världen såg ut igår, utan vi har ett ansvar att se till att världen vi lever i idag inte upprepar historiska övergrepp. Trots att det nämnda FN-toppmötet 2005 har uttalat att länder har ett ansvar att ingripa för att stoppa folkmord gjorde världssamfundet för lite och för sent i Darfur.
Vänliga hälsningar,
Cecilia Wigström