.bmp)
Hej,
Idag är det sista dagen i oktober och hösten börjar göra sig gällande med mörkrets antåg. Detta månadsbrev tänkte jag ägna åt sexualbrottslagstiftningen och den diskussion som varit om våldtäkter, bland annat föranlett av Hovrättsdomen mot de s.k. Stureplansprofilerna.
Vi hade en särskild debatt om sexualbrottslagstiftningen i riksdagen under den allmänpolitiska debatten som äger rum varje höst och då vi kan ta upp vilka ämnen som helst. Alla partier var nöjda med att regeringen nu tillsätter en utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft för 2 år sedan, men vi hade starka skiljelinjer vad gäller hur den bör förändras.
Vi liberaler var inte helt nöjd med den nya lagstiftningen eftersom inget gjordes åt begreppet hjälplöst tillstånd, vilket inte bara vi utan även Lagrådet ville ha sett. Idag måste en kvinna i princip vara helt medvetslös, annars förväntas hon kunna säga ett enkelt nej eller på annat sätt visa att hon inte vill ha sex. Jag menar att det finns situationer som kan anses vara rimliga att anta att en kvinna inte gör motstånd, exempelvis i ett fall där flera personer skrämmer en kvinna så hon blir helt oförmögen att visa sin inställning eller där någon eller några erbjuder stora mängder alkohol
Vad som anses vara hjälplöst tillstånd bör vidgas så att det skyddar kvinnor i fler särskilt utsatta situationer. Det blir också då en tydlig signal till killar att här måste de vara mer försiktiga.
Mp och V har gått ut och krävt att lagen ska bygga på juridiskt samtycke. Dessa partier ger sken av att det är okej enligt dagens lagstiftning att ha sex med en kvinna mot hennes vilja. Brist på samtycke är sedan många år en avgörande förutsättning att någon skall kunna dömas för våldtäkt. Dagens lagstiftning och normerna i samhället bygger på att både kvinnan och mannen ska samtycka till sex. De flesta män och kvinnor lever självklart efter dessa normer.
Att bevisa om någon sagt "nej", som i dagens lagstiftning, eller sagt "ja", som vid samtyckeskrav, kommer bara var olika sidor av samma mynt. Antalet fällande domar blir det samma eftersom oavsett lagstiftningskonstruktion är bevisfrågan lika svår när ord som står mot ord. När människor har sex kommer de inte att samtycka till detta i pappersform. Ytterst är det alltid en bevisfråga om vad som sagts och inte sagts vid ett aktuellt tillfälle.
Ett samtyckeskrav riskerar dock att innebära en viktig negativ skillnad. Det som kanske låter som en bra idé är i själva verket förrädiskt för offret. Eftersom de allra flesta sexuella kontakter sker utan ett uttryckligt "ja" kommer domstolar att behöva utveckla praxis för vad som är samtycke. Det blir en grillning av offret istället för fokus på gärningsman. Det var anledningen till att Sexualbrottskommitténs (2001) avfärdade denna konstruktion.
Samtidigt ska vi komma ihåg att vi behöver göra långt mer än att skapa lagar. Vi ser idag en oroväckande attityd till sex och våld bland svenska ungdomar. Dagligen får tjejer stå ut med att bli kallad hora. Endast en av fem elever enligt en undersökning av Barnombudsmannen svarar att vuxna brukar reagera när brott begås. Här har vi vuxna ett ansvar att se till att förmedla de sunda normer som bär upp samhället.
Avslutningsvis vill jag säga att sexualbrott gör mig upprörd, men för den delen måste vi upprätthålla rågången som vår demokrati är uppbyggd på. Det är domstolarna som dömer och ingen annan. Det var otäckt att få mejl innan domen var avkunnad – det kanske du också fick – med bild på Stureplansprofilerna och deras hemadress. Det var också knogjärn och knivar inklistrade och därmed den outtalade, men tydliga uppmaningen att ta lagen i egna händer.
Det är mycket allvarligt. Vi har slagit fast att principerna i en rättsstat är att det måste vara fastställt utom rimligt tvivel innan man kan döma någon som skyldig. Hellre ska vi fria än fälla och det kan vi inte tumma på. Av det skälet avvisade jag i debatten också oppositionens krav på obligatorisk utbildning för domare om sexualbrott. Grundutbildningen för domstolspersonal ska självklart innehålla detta, men när en domare väl är tillsatt är han eller hon oberoende och enväldig från politikerna. Det regeringen gör är att erbjuda frivillig fortbildning, men vi kan aldrig gå in och tvinga en domare till någonting. Det är en annan grundläggande princip i en rättsstat som jag är mycket förvånad över att Thomas Bodström är beredd att tumma på.
Det ar allt för denna gång. Ha det bra i höstrusket!
Vänliga hälsningar
Cecilia Wigström