Cecilia Wigströms septemberbrev 2011 - om 35:an

Hej!


Just nu kan vi njuta av brittsommarvärmen. För den som inte har ett permanent tak över huvudet är temperaturen inte bara en fråga om njutning, utan kan vara en avgörande fråga för livskvaliteten.


Nationell räkning av hemlösa

Just nu pågår i hela landet en systematisk räkning av antalet hemlösa och resultatet skall redovisas i december.

Det är tio år sedan en sådan undersökning gjordes i hela Sverige. Då får vi besked om hur utvecklingen är och läget just i Göteborg. Olika organisationer gör lite olika bedömningar, men mellan 70-100 personer är det som varje natt inte vet var de kan sova. Runt 400-500 människor lever utan egen fast adress i vår stad.


Linnégatan 35

Nyligen besökte jag 35:an med ett härbärge för hemlösa som drivs av Räddningsmissionen och Stadsmissionen gemensamt, med stöd från kommunen. Arne Ojde på Räddningsmissionen var en av eldsjälarna som startade upp detta 2008 och han visade oss i nätverket "Hur mår göteborgaren?" runt och berättade om verksamheten.


35:an är inget permanent boende, utan här finns nio-tio sängar tillgängliga 6 kvällar i veckan. Räddningsmissionen driver själva härbärget i två stora våningar på Linnégatan 35. Fältassistenter från Stadsmissionen, Räddningsmissionen och Göteborgs kommun turas om att skjutsa dit människor de träffar på ute på stan på kvällen.


Samhället behöver fler kreativa lösningar Det är flest män som hittar en säng för natten där, men en del kvinnor hittar dit också. På kvällen finns det möjlighet att samlas i köket eller TV-rummet för mat och samtal. Personalen försöker motivera besökaren att etablera närmare kontakt med socialkontoret eller ideella organisationer för att få stöd vidare till missbruksvård och/eller psykiatrisk vård och ett mer permanent boende. Här behöver samhället vara mer fantasifullt och utgå från individen, det handlar inte om att gå till ett Svensson-liv, påpekade Arne.


Det finns inga hopplösa fall, många lyckas förändra sitt liv även om det kan ta flera år. Samtidigt finns det alltför många hemlösa som dör tidigt. Det är oerhört tärande på kroppen och många går bort redan i 40-50 årsålder, berättade Arne.


På morgonen bjuds alla på en stadig grötfrukost innan 35:an stänger. Då går många vidare till det öppna café som Räddningsmissionen driver på Vasagatan. Dit kommer mellan 60-100 personer de fyra förmiddagar caféet har öppet i veckan. Där finns dusch, möjlighet att byta kläder, mat och socialt stödjande samtal. På eftermiddagen slår ett antal andra caféer upp dörrarna och erbjuder en plats att vara.


Brister i psykiatrin

När vi gick därifrån skickade Arne med ytterligare ett önskemål och det gäller psykiatrin. Det finns stora brister i den psykiatriska vården som inte räcker till när personer väl vill ta det steget och få hjälp. En stor bidragande faktor till hemlösheten var ju också själva Psykiatrireformen då man på 90-talet stängde ner de slutna psykiatriska institutionerna i tron att alla mådde bra av att bo i en egen lägenhet.


Med önskan om en skön höst,



Cecilia Wigström