Julibrev Om rätten till sin kropp

Hej!

Jag missade Almedalsveckan som vanligt eftersom det sammanföll med sommarmötet för oss 350 parlamentariker, från 56 medlemsländer, som ingår i den parlamentariska församlingen inom Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE). Årets tema var bekämpning av gränsöverskridande brottslighet och korruption. I det tredje utskottet för mänskliga rättigheter där jag ingår hade den italienske rapportören Matteo Meccaci (liberal) gjort en mycket bra resolution som antogs. I den erkänns att konfliktområden inom OSSE-området där mänskliga rättigheter kränks är områden där grov organiserad brottslighet, så som slavhandel, frodas.

En kamp om kroppar, contraceptives och free choice Det finns alltid en möjlighet för oss medlemmar att lämna in resolutioner i andra ämnen. Det gjorde jag för att föra fram kampen för kvinnors rätt till att bestämma över sin egen kropp. Det pågår fortfarande en konflikt i världen om huruvida sexualundervisning, familjerådgivning, preventivmedel och säkra aborter ska vara en rättighet för kvinnor och män att ta del av, trots att detta slogs fast i den internationella befolkningskonferensen 1994 och i Kvinnokonferensen i Peking 1995.

Eftersom jag ofta märkt av hur lågt jämställdhet och kvinnors rättigheter prioriteras i de forna Sovjetstaterna (och även av vissa EU-länder och i USA när Bush styrde) lade jag fram en resolution. Syftet var att slå fast inom ramen för OSSE - åtminstone av oss parlamentariker där majoritetsbeslut används och ingen har veto - att rätten till sexuell och reproduktiv hälsa är en del av kvinnors och mäns rättigheter och att regeringar bör prioritera detta bättre.

Vatikanen lägger veto
OSSE styrs egentligen av medlemsländernas regeringar och där kan vem som helst lägga in ett veto och stoppa ett beslut. Det innebär att medlemslandet Vatikanstaten har kunnat hindra att OSSE:s arbete med mänskliga rättigheter inkluderar kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Den parlamentariska församlingen är visserligen enbart rådgivande, men det är viktigt att vi markerar i frågan.

Mödradödligheten fortsatt hög i världen. FN satte år 2000 upp 8 sk Millenniemål. Det mest kända utvecklingsmålet är det första att halvera fattigdomen i världen till år 2015. På grund av olika konservativa krafters arbete mot preventivmedel och säkra aborter så är det just mål nummer 5 (att minska mödradödligheten med 75% och öka tillgången till reproduktiv hälsa) som är längst ifrån att uppnås.

För att uppnå målet måste mödradödligheten minska med 5,5% årligen, men minskningstakten låg enbart på 1% varje år mellan 1990 och 2005. Av 100 000 födslar dör nu 450 kvinnor istället för 480. Brist på reproduktiv hälsa medför enligt Världshälsoorganisationen att runt 500 000 kvinnor dör varje år i komplikationer som en följd av brist på preventivmedel, oönskade graviditeter och osäkra aborter. (Av just det senare beräknas 68 000 kvinnor dö varje år).

I Georgien, Polen och Litauen saknas preventivmedel Näraliggande till mål 5 är mål 6 om att vända HIV-spridningen eftersom ökad användning av kondom kan både minska HIV och minska antalet oönskade graviditeter och aborter. Här sker framsteg. Redan år 1996 nådde HIV-spridningen sin "höjdpunkt" i världen. OSSE-regionen utgör dock ett undantag där förekomsten av HIV har dubblerats sedan 2001 och 110 000 smittas årligen, i främst Ryssland och Ukraina. Detta beror bland annat på brist på sexualundervisning i skolor och brist på preventivmedel. I Georgien, Kirgizistan, Litauen och Polen har färre än hälften av fertila kvinnor tillgång till moderna preventivmedel.

Trots hårt debattmotstånd från den verbale konservative amerikanen Christopher Smith så gick min resolution igenom. Det är ett viktigt beslut för kvinnors rättigheter i världen och inom OSSE.

Jag önskar dig en fortsatt vacker sommar!

Cecilia Wigström