Branden i Rinkeby häromdagen har stora likheter med branden på Backateatern för tolv år sedan. Vi vet inte exakt än vad som har hänt men det verkar som om oroligheterna började när några inte blev insläppta på en fest. Denna gång, som tur var, fanns ingen i Rinkebyakademins lokaler. Låt mig därför säga på en gång: det är minst sagt upprörande att en grupp våldsverkare tar sig sådana friheter, och ännu mer upprörande att folk från vänsterkanten ursäktar detta med hänvisning till sociala omständigheter. Tynnered, Rinkeby, Rosengård och andra förorter har tillräckligt med problem för att kunna stå ut med dessa våldsverkare och dessa förklaringar. Frågan är i stället hur man bäst stoppar och förebygger det.
Återupprättat föräldraansvar, öppnade jourlinjer för stöd till föräldrar, riktade insatser från socialtjänsten, samverkan mellan föräldrar och skola och förortslyftet är en del av svaret. Men de två viktigaste åtgärderna stavas: på kort sikt; polisen, och på lång sikt; sänkta trösklar till arbetsmarknaden.
Varför polisen? Av den enkla anledningen att vi talar om brott. Var och en av oss är naturligtvis medveten om att de inblandade tillhör samhällets olycksbarn. Ibland resulterar det i att man ser samhället som fiende och beundrar de som gör motstånd. Men dessa omständigheter ursäktar ingenting. Att ursäkta ett brott med hänsyn till omständigheter är att förminska alla de som lever under samma livsvillkor men som inte har begått samma brottsliga handling. För det finns väl andra som lever under likadana livsvillkor men som inte bränner skolor?
I stället ska man ställa frågan: hur skulle ni vilja leva om ni var invandrare i ett annat land? Skulle ni trivas i områden där man kastar stenar och hindrar livräddande myndigheter i sitt arbete? Om svaret är nej, varför tror ni då att invandrare i Sverige vill leva i sådana områden? Ett brott är ett brott och polisen ska ha nolltolerans mot våldet. Människor som bor i dessa områden har rätt till samma trygghet som alla andra.
Palett av åtgärder
Polisiära insatser löser dock inte alla problem. På lång sikt krävs det en palett av åtgärder där den viktigaste är att minska utanförskapet. I dag är det just ungdomar och utlandsfödda som ofta hamnar i utanförskap. Det tar cirka sju år för utlandsfödda att få sitt första jobb. Då är det inte så förvånande att de mest radikala väljer att förkasta samhället som inte låter dem vara med. Och så är den negativa spiralen i gång: allt gott som sker i dessa förorter kommer i skymundan, de som kan lämnar, de som blir kvar lever i allt större isolering och utanförskapet ärvs.
Allt detta gör att Sverigedemokraterna vinner terräng just där. I genomsnitt gick i förra valet 4,9 procent av kommunalvalsrösterna i utanförskapsområdena till SD, enligt SCB. Jämför med 2,9 procent i riket som helhet. Den misslyckade integrationspolitiken skapar nya sverigedemokrater varje dag. Det är just denna utveckling som måste vändas om vi inte vill ha ännu större motstånd mot invandring, större främlingsfientlighet och större problem med att klara välfärden i Sverige.
Låt oss därför påminnas om hur utanförskapet bryts. Med arbete. Sänk trösklarna och öppna upp arbetsmarknaden. Lärlingsjobb, rut- och rot-avdrag är bra exempel.
Därför är det osmakligt att socialdemokraterna opponerar sig mot den typen av åtgärder. Jag har förståelse för att socialdemokraterna värnar om de svaga på arbetsmarknaden, men jag har ännu mer respekt för att värna om dem som inte ens kommit in. För antingen finns i detta land jobb även för de dåligt utbildade och människor som aldrig ens haft tillgång till skola av olika anledningar, eller så dömer vi dem till livslångt utanförskap. Sänkning av trösklar må eventuellt försämra situationen lite för oss insiders, men det kommer att förbättra situationen för alla de som nu står utanför, de mest svaga. Och det kommer vi alla att vinna på.
Finna ett val att göra
Arbetsmarknaden och integrationen kan fungera bättre. De kommande åren kommer arbetsmarknaden att behöva nya människor. Men gamla sätt att hantera dessa problem kommer inte att hjälpa. De har blivit en del av problemet. Därför finns det ett val att göra. Antingen är det här landet bra för alla eller bara för några. Vårt egenintresse och vår altruism är ofrånkomligt hopbundna. Valet står inte bara mellan två politiska block, valet står mellan morgondagens optimism eller en problemfylld framtid, mellan det öppna samhället eller en hotad demokrati. Det är just därför vi är här. Inte för att frukta framtiden. Utan för att forma den.