Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Göteborgs Kommunfullmäktige 2010-03-08
Går det framåt i skapandet av en mobil jourpsykiatri i Göteborgs kommun?
Ovanstående var rubriken på den interpellation jag lade för snart två år sedan. Syftet med den var att få till stånd en sådan jourpsykiatri. En psykiatri som kan komma ut och nå de människor som inte självmant söker sig till sjukhusen och som kan såväl befinna sig i ett akut psykotiskt tillstånd och ställa till det för sig själva, närstående, grannar, som ha mer kroniska psykiska problem. De jag inte minst avsåg är de hemlösa som bokstavligen bor i skogen eller skickas runt mellan olika tillfälliga övernattningar utan att kunna få den hjälp de egentligen behöver. Det handlar om människor som lever sitt liv i samhällets utmarker och som uppsökare och fältare stöter på, men inte klarar av att hjälpa till något annat bättre och som definitivt inte självmant tar sig till en vårdanstalt för att få hjälp.
En psykiatri som kan komma och på plats diagnosticera problembilden, kan vara den kompetens som krävs för att se vad som kan vara vägar för att bättre bistå den enskilde. I en del fall kan tillståndet säkerligen vara så illa att tvångsmässiga vårdinsatser är nödvändigt. Det kräver i sin tur en läkares utlåtande och är omöjligt om kravet för det är ett besök på sjukhus.
Jag fick ett mycket positivt svar på min interpellation. Frågan utreddes och ett förslag om att lägga en sådan verksamhet till störningsjouren kom fram. Det kan ha sina poänger. Någonstans på vägen försvann dock hemlöshetsperspektivet. Därtill hade inte sjukvården pratat sig samman och nu har frågan hamnat i långbänk. Inget händer, trots att det verkat vara lösningar på gång, gång på gång.
Jag har också lyft frågan i den samverkan som finns mellan kommunstyrelsen och sjukvårdsnämnderna i Göteborg. Därtill har jag bland annat träffat GARP, som under SDN Centrum med statliga medel samordnar psykiatriprojekt för att överbrygga gränssnittet mellan kommunens respektive sjukvårdens ansvar. Det kan rentav finnas statliga psykiatrisamordningspengar att få för att starta upp en mobil psykiatri i Göteborg.
Att det behövs är min fasta övertygelse. Det kan vara den pusselbit som delvis fyller ut tomrummet för att nå de sista kvarlämnade individerna som vi idag inte når i hemlöshetsarbetet. Därtill kan ett sådant team också vara en resurs för de övernattningar och boenden som saknar kompetens att bedöma och hantera individer med psykiatriska problem.
Jag vill därför ställa följande fråga,
Hur ser du på hur arbetet med att etablera en mobil psykiatri i Göteborg och vad är nästa steg för att det som vi egentligen redan sedan ett par år bestämt också skall bli verklighet, dels i de delar som direkt berör Göteborgs kommun, dels gentemot VGR?
Mikael Janson (fp)