ARTIKEL: Rapport från avbytarbänken!

Göteborgsliberalen, September 2005.

 

 

Vad gör en ersättare i kommunstyrelsen? Den frågan har jag redan mött ett antal gånger. Hur svarar man på det? ”Jag bestämmer över Göteborg, fast bara när inte alla som egentligen bestämmer är med och då spelar det ingen roll i alla fall eftersom majoriteten bestämmer som den vill!”. Hur låter det?

 

I det praktiska vardagliga arbetet har det ingen större betydelse att vara ordinarie eller ersättare. Den stora skillnaden är mellan att sitta i majoritet eller minoritet. Men, ärligt talat, med en Frank ”allt skall skötas av någon annan” Andersson (s) är inte ens det säkert. Se på barnomsorgsköerna, resultatförsämringen inom grundskolan, de havererade ersättningarna till friskolorna. Där det händer något är där vi satt press.

 

Att komma ny in i en verksamhet innebär å ena sidan att inte vara bunden av det som varit och kunna se saker med nya ögon. Så var det i det första ärende jag satte tänderna i; förslaget till riktlinjer inom äldreomsorgen. Det vällovliga syftet är att skapa lika behandling av alla äldre i hela kommunen. Men när något manglas på alla håll och kanter för att alla skall bli överens är det lätt att glömma hur det hela kommer att sedan verkligen användas. Det som vi många gånger kan förfasa oss över som inhumana byråkratiska övertramp är i själva verket helt rimliga tjänstemannatolkningar av gällande regler i en hårt pressad vardag där ekonomin är överordnad allt.

 

En sak som därför fick mig att säga stopp och belägg var att riktlinjen om att alla skall bo hemma så länge som det bara går görs allenarådande. Det är jättebra att den som vill kan bo kvar hemma. Men det finns också de som trots inte jättestora omvårdnadsbehov vill flytta till ett äldreboende. Det får inte bara vara kommunekonomiska skäl som styr detta. Den möjligheten till valfrihet måste få finnas!

 

En annan tveksamhet var skrivningarna om möjligheten att placera yngre funktionshindrade i äldreboenden. Det får inte råda någon tvekan om att det bara är i yttersta undantagsfall det får ske. Funktionshindrade skall inte kunna tvingas bo i äldreboenden som aldrig kan ge dem det de behöver.

 

Det är ett par av de frågetecken som fanns utöver inskränkningar i såväl den enskildes valfrihet som möjligheterna att anlita alternativa driftsformer, vilket Göteborg har alldeles för lite av som det är. Jag hoppas detta skall komma att justeras i den diskussion som nu pågår. Vi får se.

 

Den andra sidan av att komma in så här, är att det mesta redan löper på i inkörda spår som det gäller att hänga med i för att få någon koll och inflytande. Många arbetsgrupper, möten, avstämningar, diskussioner, förhandlingar, inläsningstimmar, tjänstemannadragningar och studiebesök blir det. Det går inte att hinna med allt och fokus måste förstås nu efter några veckors inkörning ligga på det politiska innehållet för att vi skall kunna presentera ett bättre alternativ än nuvarande majoritet.

 

Men som alltid tycks det, är det där det finns minst intresse från omvärlden, som mest kraft och stridigheter som trots allt också måste hanteras på något sätt pågår internt. Om ledarskapet brister, så är det i de underliggande interna – men ack så för allt annat viktiga – strukturerna misslyckandet blir som tydligast. Dithän är ADB-verksamheten på väg. Det är också en fråga av betydligt större dignitet än vad som i förstone kan verka. Det är en soppa likt den värsta såpopera upp på högsta ledningsnivå. Nu skall vi försöka ratta det i hamn så att vi inte har den surdegen hängande över oss när vi tar över. Jag tror och hoppas därför att vi nu i de diskussioner som pågår, kommer att kunna komma en bit på väg för en effektiv, tydlig och strategiskt ordnad IT-verksamhet i Göteborg.

 

Ännu inte löst 

Som det idag är, lider vi fortfarande av det stora misstag som gjordes i samband med införandet av stadsdelsnämnder, där varje nämnd själv fick bygga upp sina egna system. När jag för många år sedan i fullmäktige frågade Göran Johansson om det faktum att vi inte ens kan jämföra kostnader mellan stadsdelarna eftersom de redovisades olika, var svaret att detta i princip var löst. Det har nu gått ett antal år och än är vi inte där! Det är bara ett av alla tecken på den brist på samlad ledning som finns. Utom förstås i det som specifikt intresserar Göran Johansson skall väl tilläggas, då det inte helt sällan snarast blir lite väl samlat och kraftfullt för att vara demokratiskt hälsosamt. Även en upplyst despot är en despot skulle man kunna säga och det är säkert så att den andra sidan av det myntet blir en kraftigt försvagad ledning och styrning i övrigt.

 

Det är egentligen ännu viktigare, att i en decentraliserad organisation som vår ha en tydlig kommungemensam samordning och uppföljning samt återkoppling och kraftfulla centrala stödinsatser ut till verksamheterna. De är ofta fångade i det dagliga och har inte kraften, tiden och resurserna för sådant som att sörja för den långsiktiga kompetensutvecklingen och se till hela Göteborgs behov. Verksamheten får formas som den vill, bara det går att följa upp och göra relevanta jämförelser, inte minst för att säkerställa varje göteborgares rätt till likvärdig service. Det underlättar också spridningen av de goda exemplen genom att de går att hitta och jämföra med varandra. Det är vi dåliga på idag.

 

Det är mycket viktigare än dagens väldiga satsning på de så kallade balanserade styrkorten, med en ofantlig mängd enkäter, pappersarbete och statistikbearbetning som på kommungemensam nivå bara ger tämligen meningslösa nyckeltal och sammanfattande index där ingen orkar ens försöka förstå hur de konstruerats och räknats fram. Trots det skall de ligga till grund för formuleringen av budgetmål för verksamheten. Det är ett gigantiskt luftslott som håller på att byggas upp.

 

Det paradoxala enligt min mening, är att en starkare och tydligare och mer fokuserad politisk ledning för kommunen i sin helhet som skaffat sig verktygen för det inom inte minst IT och ekonomistyrning, också stärker den lokala nivån och dess möjligheter. Det blir tydligare vem som tar ansvar för vad samtidigt som det ger mer stöd och stöttning ut i organisationen med möjligheter till snabbare återkoppling och dialog än dagens formlösa ordning! Det blir allt mer uppenbart ju mer jag kommer in i hur det fungerar idag.
 
Nu handlar det om att driva en offensiv politik för ett maktskifte 2006! Det behövs!