Budgetanförande.
Mikael Janson
Inledningstal sociala och storstadsfrågor budgetfullmäktige 060615
Ordförande, Fullmäktige!
Liberalismen handlar om allas lika värde, att ge alla människor makt att forma sitt eget liv och att sätta den enskilda människan i centrum.
Ingen kan betvivla vårt engagemang för funktionshindrade och vårt ihärdiga arbete för att de skall kunna verka i samhället på samma villkor som oss övriga.
Urgröpningen av lagen om stöd till funktionshindrade, i politiken och i praktiken, och bristen på boenden är allvarlig.
Ingen ung funktionshindrad skall behöva tvingas in på en plats i ett äldreboende för att få sina behov tillgodosedda. De kan inte heller tillgodoses där.
Svaga grupper ställs mot varandra och de allra mest utsatta hamnar allt mer utanför. Det syns också i hur vi hanterar dem som kanske står allra längst från allt.
Jag håller fast vid att jag tycker det är skamligt att vi inte kan ge alla uteliggare ljus och värme för natten ens när vintern var som kallast för oss alla.
Räknar vi dem inte, så finns de inte, tycks resonemanget vara. Men de finns!
Rata inte frivilliginsatserna, utan stöd istället dem, som bäst kan nå dessa människor. Snart har en ny sommar gått och så är vintern här igen utan att något hänt!
Det får inte bli så, igen! Det är inte värdigt!
Och så har vi det på många sätt mest upprörande. Vi lever i kanske Sveriges mest segregerade stad. Om det är det nästan tyst.
Utvecklingen går på många håll bakåt. Det är ett gigantisk misslyckande.
Segregationen rymmer den arbetslöshet, socialbidragsberoende och mycket av den brottslighet och otrygghet som berör oss alla.
Det behövs en rad åtgärder.
Vi behöver ställa krav men också ge möjligheter för arbetsföra att få in en fot på arbetsmarknaden istället för att gå i passiviserande sysslolöshet.
Alla arbetsföra skall erbjudas en aktivitetsgaranti som varvar sysselsättning, utbildning och aktiv jobbmatchning.
Vi behöver satsa än mer på skolorna, med magnetskolor som kan locka elever till sig istället för motsatsen.
Det är grunden för fler riktiga livschanser till alla unga.
I kommunen kan avidentifierade ansökningar göra att fler med annan bakgrund än svensk kommer förbi nålsögat vid anställning. En aktiv chefsrekrytering och kompetensutveckling kan göra att fler med annan bakgrund kan bli ledare.
Överhuvudtaget måste vi arbeta med våra egna attityder och vända perspektiven. Vi har världens potential, som inte tas tillvara och istället mest bara blir problem.
Det är förödande för den enskilde och i slutändan för oss alla.
Satsningarna har hittills mest malts ned i en kortsiktig projektapparat. Jag hör hur missnöjet pyr där förhoppningar kommer på skam allteftersom storstadssatsningar och allt vad de heter klingar av.
Det krävs istället ett tydligt fokuserat, uttalat och uthålligt arbete för att lösgöra den kraft som finns bland alla dem som idag stängs ute. Det är möjligt i den möjligheternas stad som vi vill se.
Det är inte bara en fråga för de närmast sörjande.
Det behövs därför en central strategi under ledning av kommunstyrelsen, lika viktig som ekonomi, jämställdhet och miljö i allt vi gör över hela staden.
Det vore värdigt en välfärdsstad som vår.
Talet om det go’a glada Göteborg håller inte, om verkligheten för en stor del av göteborgarna är något helt annat.
Det är det som är min och vår drivkraft; att ge alla människor chanser och möjligheter att i gemenskap med andra få kunna överträffa sig själva.
Att ge människor de livschanser allt för många idag förvägras med den politik som förs.
Att oavsett vem du är, var du kommer ifrån eller vart du vill, så skall du stöttas, inte stjälpas.
Med det yrkar jag bifall till folkpartiets budget inom social omsorg och storstadsfrågor.