GP Debatt 2005-02-20
Äldrevården saknar boenden att åldras i
Ingen har väl exempelvis undgått GP:s artiklar om hur svårt det är att komma in på äldreboenden. Vi tog redan före sommaren 2005 tag i frågan om att mildra kraven för att få en äldreboendeplats. Nu i januari kunde vi till slut i kommunstyrelsen fatta ett sådant beslut. Det är en viktig signal. Det är första gången den rådande överideologin om att alla till varje pris skall bo kvar hemma ruckas på. Det är bra, för det har gått för långt.
Eget boende blev "minisjukhus"
De som kommer in på äldreboenden idag är sjukare än de som kom in på de gamla sjukhemmen, samtidigt som vi bygger om för att skapa egna boenden. De nya spisarna står oanvända och är rentav farlig för äldre med demens. Det som skulle vara eget boende har allt mer blivit någon slags ”minisjukhus”. Det var inte så det var tänkt.
När vi efter många år fick med oss vänstermajoriteten på att den gamla långvården med sina sjukhem var ovärdig, så vände man om totalt. Det som för oss handlar om valfrihet, att kunna bo kvar hemma om man vill eller flytta in i ett boende om man vill, blev till att alla skulle bo kvar hemma. Den som inte riktigt orkar längre och inte vill bo isolerad erbjuds inget alternativ. Resultat förskräcker när vi ser hur äldre åker in och ut på sjukhus, korttidsplats och hem igen i en nedbrytande karusell. När en äldreboendeplats väl erbjuds är det inte så sällan för sent.
Det är tungt för personalen, de anhöriga och framförallt de äldre när äldreboendena successivt blivit en plats att dö på, inte att på äldre dagar huvudsakligen leva ett gott liv.
Det är symptomatiskt när man som på ett boende vi besökt kunde konstatera, att de som bor kvar är de som kom in under sjukhemstiden, medan de som kommit in senare inte längre finns kvar!
Tack och lov för personalen
Det saknas boenden som det går att åldras i under många år i gemenskap med andra. Boenden i vilka vården och omsorgen kan anpassas alltefter behov och för de allra flesta hela livet ut. Det finns en rad saker att göra för att underlätta framväxten av sådana alternativ för även friskare äldre som börjat fundera på sin ålderdom. Men, det förutsätter en diskussion om äldreomsorgen i sin helhet.
Annars kvarstår problemet, att vi var och en när vi inte orkar längre, måste uppbåda kraften att kämpa oss till en plats och den hjälp vi behöver. Tack och lov dock för vår idoga kamp för rätten till eget rum som börjat ge resultat, även om Göteborg ännu på den punkten är bland de sämsta. Tack och lov för en personal som mot ibland dåliga odds gör ett fantastiskt jobb.
Det bästa sättet för en förändring är att släppa valfriheten loss och tillåta olika lösningar. Det kräver dock ett nytt styre som fullt ut kan ge varje äldre valfrihet, trygghet och värdighet.
Mikael Janson (fp)
Ersättare Göteborgs Kommunstyrelse
Kerstin Ekman (fp)
Ledamot styrgruppen för äldreomsorg och psykiatri
Cecilia Wigström (fp)
Riksdagsledamot