GT Debatt 2006-08-19
Krisen syns ute på stan
Det går bra för Sverige, sägs det. Jag undrar jag.
Jag ser fem synlig varningsklockor som skvallrar om ett samhälle på dekis.
Det är naturligtvis ingen vetenskap, men de kan ändå ge en första indikation om tillståndet i ett land.
1. Många synliga hemlösa och uteliggare. Antingen är det ett samhälle som inte har råd med välfärd eller så saknar det humanism.
2. Dåligt lappade och lagade vägar. Det första som det sparas in på när pengarna inte räcker är underhållet av infrastrukturen, som i sin tur ger ännu sämre tillväxtchans.
3. Snuskiga offentliga toaletter. Ytterst säger det något om hur mån man är om att upprätthålla en genomgående hög standard.
4. Nedskräpning och klotter. Det skvallrar om ett samhälle som givit upp, där medborgarna inte tar ett personligt ansvar och den som struntar i allt och alla får härja.
5. Förekomst av beskyddarverksamhet, rån, korruption, svartjobb och bidragsfusk. De är naturligtvis svårare att ta på, men olika gängsymboler, ungas attityder, få poliser i vardagen och avsaknad av kvitton kan indikera en allmän moralupplösning.
En gång i tiden var vi kända för att ligga i bottenligan, vilket får anses som positivt i detta sammanhang, på varje enskild punkt. Idag är det snarare tvärtom.
Att vi just nu befinner oss på toppen av en högkonjunktur har inte hjälpt. Det är därför talet om att det går så bra blir ihåligt!
Vänsterkartellen kan leva på de förändringar den borgerliga regeringen gjorde i början av 90-talet efter att ha städat upp efter den politik som lett till den ekonomiska kollapsen då. Tyvärr bröts det rekordartade nyföretagandet av ett antal ”återställare” när socialdemokraterna återtog makten.
Det som stoppat ett fortsatt fall är en högkonjunktur som drivs av en amerikansk krigs- och lånekarusellsekonomi.
Vi har därför nästan kunnat glömma bort den rekordhöga ungdomsarbetslösheten, att fler än någonsin står utanför arbetsmarknaden, utstämplade med lägsta tänkbara bidragsnivåer och att vi idag saknar en halv miljon jobb jämfört med för tjugo år sedan.
Det är en glömska som mest påminner om att kissa i byxorna. Det är varmt, gôtt och avslappnande efter att ha gått och hållit sig allt för länge, men sen blir det blött, kallt och klibbigt.
Så länge vi inte prioriterar tillväxt genom företagande och betonar det personliga ansvaret för våra liv och vårt gemensamma samhälle, kommer det att långsiktigt fortsätta gå åt fel håll oavsett några toppar här och där.
Samtidigt måste vi lyfta fram de allra mest utsatta och skolans betydelse för de unga som skall bygga vår framtid. Det måste också bli ett slut på avvecklingen av rättssamhället. Då kan vi även nå resultat på punkterna ovan.
Mikael Janson (fp)
Ersättare i Göteborgs Kommunstyrelse