ARTIKEL: Skamlig hantering av hemlösa!

GöteborgsLiberalen nr. 2 2006

 

 

Pelle Berglund (s), ansvarig för sociala frågor i Göteborg, slår sig ofta för bröstet över hur duktiga vi i Göteborg är på att ta hand om hemlösa. Och det är klart, om man inte bryr sig om att alls räkna en stor grupp hemlösa som just hemlösa, så finns de ju inte och därmed är problemet borta! Verkligheten visar dock något annat.

Det är uppenbart att något inte stämmer när Socialstyrelsen i sina rapporter får fram att det i Göteborg finns 2.600 hemlösa, medan den politiska majoriteten pratar om 50-60! Till stor del handlar det om att man pratar om olika saker. I Göteborg definieras hemlös endast som den som bor oftare ute än inne och – i realiteten – är känd av socialen. Socialstyrelsen tar för sin sida med alla, även de som bor på någon form av institutioner som de med all rimlighet aldrig kommer att komma ifrån på grund av så stora sociala eller medicinska problem och för vilka, det måste tillstås, det i Göteborg sker förbättringar. Båda sätten att räkna fångar inte problemet. Problemet är att vi har en stor grupp människor som är uteliggare eller möjligen inhysta på helt oacceptabla ställen utan att kommunen agerar.

Därutöver tillkommer den grupp av hemlösa utan andra stora problem och som med lite hjälp skulle kunna komma in i ordinarie boende, men för vilka hela bostadssituationen i Göteborg ställer till det. Det uppseendeväckande är att trots allt tal om en boendetrappa i de politiska dokumenten med målet att få in alla i ett eget boende tycks tjänstemännen som jobbar med detta i praktiken nästan ha släppt tron på denna idé! Det är alarmerande i sig! Det blir fel i båda ändar. Vi ställer krav på hemlösa att vara motiverade nog att vilja ta sig hela vägen till ett eget boende för att få hjälp, samtidigt som vi inte kan erbjuda en fungerande boendetrappa för dem som verkligen är så motiverade.

Vill inte ha med myndigheterna att göra
Det är naturligtvis omöjligt att veta exakt antal hemlösa och någon samlad räkning i samverkan mellan frivilligorganisationerna som ofta vet bäst och kommunen finns inte längre (det skulle ju kunna störa den officiella bilden, frestas man tillägga!). Ser vi till dem som i Göteborg verkligen kallas för hemlösa, d v s uteliggarna, är de troligtvis runt 300 stycken. För något år sedan var de uppe i 400 och har sedan varit nere i ett par hundra. Men bara de värsta vintermånaderna i år fick frivilligverksamheterna kontakt med ett 70-tal nya som de inte träffat på tidigare! Kommunen erbjuder idag tre (3!) platser för hemlösa som inte fått bistånd från socialen. Det säger sig självt att det inte räcker. Det behöver man bara gå till exempelvis Räddningsmissionens tillfälliga härbärge i Katolska skolans gympasal för att förstå.

Vi pratar om människor som i många fall överhuvudtaget inte vill ha med myndigheter att göra. Det är människor där kraven på att vara motiverad nog för drogfrihet eller bara ens uppge personnummer till en myndighetsperson för att alls erbjudas tak över huvudet är en orimlighet. Däremot kan frivilligorganisationerna med sin fristående humanistiska roll fungera som en länk till dem och erbjuda åtminstone det tak över huvudet som är det minsta och mest basala vi gemensamt måste kunna erbjuda alla människor, oavsett vem man är och hurdan man är. Allt annat är rent ut sagt skamligt!

Det var detta som fick mig att före jul skriva fram ett yrkande från oss i Stadshusalliansen i kommunstyrelsen. Det gick ut på att sätta in akuta insatser för att tillsammans med frivilligorganisationerna ta fram tillfälliga lösningar för att garantera tak över huvudet för alla hemlösa. Helt enkelt ljus och värme till alla göteborgare, innan kylan slog till och i avvaktan på mer långsiktiga lösningar som borde varit framme för länge sedan. Majoriteten avslog naturligtvis detta. Men det resulterade i alla fall i att kommunstyrelsen ordnade en hearing om hemlöshet, dit även frivilligorganisationerna var inbjudna.

Efter kartan

Två saker står enligt min mening helt klart efter den hearingen.
 
1. Den sittande majoritetens hållning om att hellre gå efter kartan än verkligheten och närmast inte låtsas om de människor som står allra längst från en bostad, de verkliga uteliggare som av olika skäl inte vill utsättas för kommunens myndighetsutövning, är ohållbar!
 
Problemet är inte att dessa individers ambitionsnivå att komma in i ett riktigt skötsamt boende är för låg, problemet är att det är kommunens ambitionsnivå att bistå även dessa människor som är för låg! Där brister det från dagens styre i att se till att få igång en dialog med frivilligorganisationerna och att verkligen vilja bistå dem i arbetet med att nå dessa individer.
 
2. Insatserna för att komma åt de riktigt svårplacerade, de som egentligen var en av avsikterna att lösa genom hela den pågående utbyggnaden av den så kallade altboverksamheten, har misslyckats så här långt!
 
Fortfarande köper kommunen en allt för stor andel av sina platser för människor med sociala och medicinska problem från icke-upphandlade verksamheter, varav en del rent oseriösa. Branden före påskhelgen på båten G A Skytte vid Göta Älvbron är bara ett bevis på det. Det handlar om människor som har så stora problem och är så svåra att hantera att de på olika sätt straffat ut sig från kommunens eller andra befintliga verksamheter och där socialsekreterarna närmast desperat måste söka i stort sett vad som helst för att få in dem någonstans. De står fortfarande utan vettiga alternativ. Det handlar, utöver en fortsatt utbyggnad av särskilda boendeplatser för dem, om bättre samverkan med psykiatrin och kriminalvården. En samverkan som idag synes vara näst intill obefintlig.

Göran Johansson må gå i taket, som han gjorde på presskonferensen efter att (s), (v) och (mp) avslagit vårt yrkande om hemlöshetsinsatser, när jag kallade sakernas tillstånd vid deras rätta namn: Skamligt! För det är inget annat än skamligt!

Göteborg kan bättre!

Mikael Janson (fp)
Ersättare Göteborgs Kommunstyrelse