Göteborg 2006-08-14
MOTION TILL GÖTEBORGS KOMMUNFULLMÄKTIGE
Sätt färg på sta’n!
Göteborg är en stad full av överraskningar. Det gäller inte minst trafikmiljön som på sina håll rymmer rent av farliga överraskningsmoment. Det går oftast bra, men för de av oss som från och till är mindre uppmärksamma och givetvis ännu mer för dem som även om de uppbådar all sin kraft har funktionsnedsättningar och funktionshinder som gör att de inte kan se, höra och känna allt, blir det desto större problem. Det blir rentav farligt.
När en plats som Brunnsparken anses säker just på grund av att där är så rörigt med så många olika trafikslag som tar sig och kors och tvärs så att alla som passerar av ren självbevarelsedrift, rentav rädsla, blir extra försiktiga eller rentav undviker den helt, så går det ju inte att hävda att det är ett lyckat exempel på en säker trafikplats. En säker trafikplats är en plats där olika trafikslag utsätts för väldigt liten risk för att av ouppmärksamhet stöta på varandra genom inte minst en väldigt tydlig logik i hur och var man tar sig fram och var eventuella konfliktytor finns. Även om Brunnsparken blivit mycket bättre, går det knappast att påstå att det är alltigenom bra. Tvärtom.
Det hade förstås varit ett begränsat och kanske acceptabelt problem om Brunnsparken vore det enda exemplet. Tyvärr är det inte så. Få städer torde ha så många på många sätt märkliga och därmed farliga övergångsställen, cykelvägar, korsningar och kollektivtrafikpassager som Göteborg. Spårvagnarna som skall dundra fram mitt i allt är en av orsakerna, men inte hela förklaringen. Även efter ombyggnader såsom på Korsvägen, Vasagatan, Järntorgsområdet med flera ställen är logiken för den enskilde gående, cyklande eller bilisten ibland svår att se. För den som inte är van uppstår frågan; ”Vart skall jag nu då och hur?”. Det i sin tur går ut över uppmärksamheten på den i många stycken röriga trafikbilden med korsande trafikslag i övrigt.
I många städer använder man sig av tydlig färgsättning och andra markörer för att leda även den med synnedsättningar rätt. Inte så sällan genom att utnyttja stadens egna färger som ett slags utropstecken på pållare, stensättning och vad det är. Det fanns en tid när även cykelbanorna målades vid övergångsställen i Göteborg utöver att där så går stensättas i annan färg. Det underlättar givetvis för alla inklusive tillfälliga besökare att komma rätt. På det stora hela är det däremot grått och sten som nu gäller. Det finns naturligtvis en estetisk aspekt att ta hänsyn till, men samtidigt blir det just väldigt grått och mycket sten. Lyskraftiga pållare vid övergångsställen eller utstakade gångpassager, målade markeringar och tydlig stensättning med färgvariationer kan rätt använt bidra till en såväl estetiskt tilltalande, som trafikmässigt tydligare upplevelse i stadsrummet. Inte minst de blå, vita och gula färgerna är naturliga att använda sig av i Göteborg, även om exempelvis röda toner också kan bidra till ett varmare stadsrum. Göteborg är idag en allt färgstarkare stad ur alla aspekter utom i stadsrummet.
Det i kombination med en än tydligare och mer genomtänkt konsekvent avfasning av trottoarkanter för rullstolsburna tillsammans med olika markörer för synskadade kan göra livet enklare för funktionshindrade men också för alla oss trafikanter som ibland förirrar bort oss i förundran över; ”Vart tog vägen vägen, egentligen?”.
Jag yrkar härmed,
Att kommunfullmäktige skall ge Trafiknämnden i uppdrag att ta fram en policy för en tydligare färgsättning och andra markörer för en tydligare, tryggare och säkrare trafikmiljö.
Mikael Janson (fp)