Inledningsanförande Budgetdebatten 2007
Kommunfullmäktige 2007-06-14
Område: Äldrefrågor
- - -
Ordförande, Fullmäktige!
Varje människa är unik. Det har inget med ålder att göra. Äldre är inget kollektiv, utan enskilda individer med olika drömmar, behov och önskemål.
I ett liberalt Göteborg får var och en själv fatta de viktiga besluten i livet.
Vi vill därför skapa en äldreomsorg baserad på valfrihet med värdighet och trygghet. Ingen skall mot sin vilja behöva tvingas flytta hemifrån när vårdbehovet ökar.
Men ingen skall heller tvingas bo kvar hemma mot sin vilja.
Jag är glad över att ha kunnat ändra den utvecklingen något, så att det nu blir lättare att komma in på ett boende. Men det räcker inte.
Majoriteten fortsätter lägga ned äldreboendeplatser när det istället blir allt mer akut att bygga om och bygga nytt.
Det är bra att flerbäddsrummen håller på att nu, äntligen, byggas bort.
Men, vi får för den skull inte bygga bort möjligheten att få bo ihop. Det är ovärdigt att tvinga isär människor som levt ett helt liv ihop. Jag är glad för att vi kunnat enas om att så vill vi inte ha det.
Vi har ett stort beting framför oss. Det visar inte minst statistiken över hur förfärande många äldre som exempelvis bor i fastigheter utan hiss.
Hemmet får inte bli ett fängelse! För många är det en verklighet! Det är inte värdigt!
Vi måste vända utvecklingen mot att äldreboendena allt mer påminner om de gamla sjukhemmen, men med än sjukare, döende, patienter.
Vi behöver flera olika alternativa boenden. Där är vi sämst av alla storstäder och det minskar möjligheten för den äldre att själv välja.
Det görs mycket fantastiskt bra i äldreomsorgen. Men det finns också brister.
Brister som blir så påtagliga för den som drabbas. Det är inte lätt att då kräva sin rätt. Särskilt om man inte vet om sin rätt.
Alla äldre måste erbjudas uppsökande verksamhet med information om vilka rättigheter man har och vilka möjligheter som finns till hjälp och stöd.
Den som flyttar in på ett boende eller behöver annat stöd hamnar i en ny främmande beroendeställning. Om det uppstår problem kan det vara svårt att klaga hos samma personer som ger vården och servicen.
Därför behövs en äldreombudsman med uppgift att värna varje äldres rätt till ett värdigt liv.
Vi behöver också mycket bättre än idag gå in och följa upp hemtjänsten. Allt fler allt äldre med allt större behov bor kvar hemma.
Den vanvård som för tio år sedan larmade kring sjukhemmen har idag försvunnit in i de enskilda hemmens mörka vrår.
Därför behövs en omsorgsgaranti som ger garantier för varje äldres rätt till sådant som utevistelse, god och näringsriktig mat vid riktiga tider, uppstigning och läggning efter önskemål, att få duscha när man vill och att aldrig behöva dö ensam.
Det handlar om att gå från ord till handling! Majoriteten talar vackert om den enskildes inflytande.
Ändå kan vi inte välja den hemtjänst vi vill på det sätt vi vill ha det och utförd av den vi önskar.
Ändå händer sådant som att Gudrun förvägras rätten att flytta till ett önskat boende eller att Doris och Bror tvingas isär efter 68 års äktenskap.
Ändå lämnas ensamma människor gråtandes i sängen när hemtjänsten gått för kvällen, trots att de egentligen skulle vilja komma in på ett boende.
Det är inte värdigt!
Om vi inte ger den enskilde makten och medlen med en äldrepeng, så blir det mest bara tomt prat. Det är någon annan som bestämmer i alla fall.
Så vill vi inte ha det!
Bara för att man är gammal upphör inte den mänskliga rätten att själv få styra över sitt liv.
Det är det vår politik handlar om; valfrihet med värdighet och trygghet för varje enskild äldre i fast förvissning att den dagen behovet finns, finns också stödet där på det sätt man själv vill ha det.
Med det yrkar jag bifall till folkpartiets budget inom detta avsnitt.
- - -