Inledningsanförande Budgetdebatten 2007
Kommunfullmäktige 2007-06-14
Område: Social omsorg & Storstadsfrågor
- - -
Ordförande, Fullmäktige!
Liberalismen handlar om allas lika värde, att ge alla människor makt att forma sitt eget liv.
Ingen kan betvivla vårt engagemang för funktionshindrade och vårt ihärdiga arbete för att de skall kunna verka i samhället på samma villkor som oss övriga.
Tillgängligheten för dem och därmed även äldre, är fortsatt eftersatt. Det behövs en tillgänglighetsguide för att underlätta deras framkomlighet och arbetet med att ta bort de hinder som finns.
Rätten till färdtjänst måste värnas. Att sätta upp begränsningar på det området är att skapa onödig oro hos dessa människor.
Svaga grupper ställs mot varandra och de allra mest utsatta hamnar allt mer utanför.
Det är skamligt att vi inte kan ge alla uteliggare ljus och värme för natten.
Jag välkomnar därför den delvisa omsvängningen från majoriteten, även om några ytterligare icke-biståndsbedömda platser för uteliggare inte är allt.
För det första: Rata inte frivilliginsatserna. De är bäst på att nå dessa människor.
För det andra: Skrota hemlöshetsplanen med sin boendetrappa. En social ingenjörskonst utan verklighetsförankring. Möjligen har den passat för att kunna låtsas att allt är bra som det är.
För det tredje: Mer fältinsatser och psykiatrisk kompetens. Det är sorgligt hur utsatta människor lämnats vind för våg.
Göteborg kan bättre!
Och så har vi det på många sätt mest upprörande: Vi lever i Sveriges mest segregerade stad.
Segregationen rymmer den arbetslöshet, det bidragsberoende och en brottslighet och otrygghet som berör oss alla.
Med regeringens politik kommer allt fler in på arbetsmarknaden. Men vi har en egen stor hemläxa som inte gjorts.
Alla arbetsföra skall erbjudas en aktivitetsgaranti som varvar sysselsättning, utbildning och aktiv jobbmatchning.
Vi behöver satsa än mer på skolorna, med magnetskolor som kan locka elever istället för tvärtom.
Avidentifierade ansökningar kan göra att fler med annan bakgrund kommer förbi nålsögat vid anställning. Aktiv chefsrekrytering gör att fler kan bli ledare.
Överhuvudtaget måste vi ändra våra egna attityder och vända perspektivet: Vi har världens potential här, som inte tas tillvara.
Det är förödande för oss alla.
Det kräver ett tydligt och uthålligt arbete för att lösgöra den kraft som finns. Det är möjligt i den möjligheternas stad vi vill se.
Det är inte bara en fråga för de närmast sörjande.
Därför behövs en gemensam strategi under ledning av kommunstyrelsen, lika viktig som ekonomi, jämställdhet och miljö i allt vi gör.
Majoriteten pratar om ”hela-staden-perspektivet”, men vad menar ni med det egentligen? Några konkreta förslag ser vi inte och våra bara ni avslår!
Vi får inte heller blunda för de subkulturer som uppstår i ett delat samhälle, alltifrån så kallade hederskulturer – snarare skamkulturer – till fanatiska aktivistiska, nationalistiska eller religiösa rörelser och ren gängkriminalitet.
Kommunen behöver en samlad kompetens för att bistå socialsekreterare och andra som står handfallna inför en på sina håll destruktiv utveckling och som en länk till det rent polisiära där det behövs.
Talet om det go’a glada Göteborg håller inte, om verkligheten för en stor del av göteborgarna är något helt annat.
Vår drivkraft är att ge alla människor chanser och möjligheter att i gemenskap med andra få kunna överträffa sig själva.
Där har den nuvarande politiken misslyckats.
Låt oss dock enas om att Göteborg genom hela sin historia varit en stad byggd på mångfald, tolerans och öppenhet. Och det är så vi vill ha det.
Med det yrkar jag bifall till folkpartiets budget inom detta område.
- - -