Anförande i Judiska Församlingen 2007-11-09
- - -
Shalom och tack för att ha fått komma hit!
Jag vet att ni skall ha er Kabbalat shabbat efter denna minnesstund.
Sorg byts till glädje.
Man får känna sorg i glädjen. Man får rentav känna glädje i sorgen.
Det är en del av att vara människa.
Att leva i nuet, men kunna minnas sin historia och ta det med sig in i framtiden.
Förhoppningsvis något klokare.
Men glömskans makt är också en del av det mänskliga livet.
Därför måste vi påminna oss själva och varandra, så att drömmen om en bättre framtid inte åter blir den mardröm den en gång var.
Eller rättare: Gång på gång varit genom mänsklighetens historia. Mänsklig framgång och utveckling har alltid gått hand i hand med mänskliga bakslag och katastrofer.
Låt oss därför nu, för en stund, minnas.
Minnas den så kallade Kristallnatten.
Jag har sagt det förr: Det låter så storsvulstigt europeiskt! Det får en att tänka på wienersalongernas vackra bångnande kristallkronor!
Så fel, men ändå inte!
En natt då era och era anförvanters framtidsdrömmar om att vara en del av en europeisk kulturgemenskap var på väg att krossas på det allra mest brutala sätt.
Det tydligaste startskottet på den plågsamma vandringen mot det kallblodigt uttänkta definitiva slutet.
För de flesta idag är det bara en allt blekare historia. För många av er något ni ännu bär med er.
Jag har sagt det förr: Europa har alltid varit sin egen fiende.
Här föddes upplysningen och idén om de mänskliga rättigheterna. Men här finns också, sida vid sida, ingrodd feodalism och nationalism, som i sina yttersta avarter bär på rasismen och antisemitismen.
I sin groteska obegriplighet för evigt inristade i nazismens mest brutala yttringar med alla sina fruktansvärda offer på ställen vars ortsnamn ännu idag bränner på tungan att ens utsäga.
Men, det är viktigare idag än någonsin när det som hände denna så kallade kristallnatt allt mer blir något för historieböckerna och inte en del av vår nutid, att tillsammans påminna oss om detta enkla: ”Låt oss aldrig glömma!”.
Vi måste gång på gång, i varje generation, vaccinera oss emot intoleransen, rasismen och antisemitismen.
För, till min stora sorg, så finns den gryende återuppvaknande intoleransen, hatet mot mångfaldens ömma blomma, och fröet till intoleransens ondsinta förblindade människoförakt här mitt i vårt moderna demokratiska samhälle.
Manifesterad i min namne: Mikael Jansson. Rätt så oförargligt. Sverigedemokrat, också han invald i Göteborgs Kommunfullmäktige. Nästan intetsägande rentav om jag får säga det själv. Men just därför så farligt.
Göteborg, denna handelsstad mot världen genom historien byggd av immigranter och där inte minst ni i er församling tagit en så aktiv del.
De har stulit de finaste begrepp vi har: Sverige och demokrati. Låt oss ta tillbaka det.
Det är därför jag är här idag. Tillsammans med er.
För att minnas och för att bidra med det jag och vi tillsammans kan för att kämpa emot den omänsklighet, som paradoxalt nog ännu också tycks vara en del av att vara människa.
En omänsklighet som växer där medmänskligheten inte är stark nog.
Jag har sagt det förr: Kristallnatten var provet, testet på om medmänniskorna till dem som utsattes för övergreppen skulle reagera eller inte. Det gjorde de inte.
Det kan vi anklaga dem för. Men det är också en del av mänsklighetens paradoxer. Vi skapar det samhälle vi lever i, men bågnar också under trycket av det vi skapat.
Att som ensam vara den som orkar att först våga ställa sig upp när allt annat trycker ned kräver sin människa. Att vi förstår att vi inte är ensamma.
Medmänsklighet skapar vi tillsammans i mötet mellan människor och i tolerans över alla gränser. En tolerans mot allt utom intoleransen.
Där går gränsen.
Alla totalitära ideologier som vill sätta sig över den enskilda människans fri- och rättigheter och dela in oss i olika kategorier som utgångspunkt för hur vi skall behandlas är som en cancersvulst i samhällskroppen.
Jag brukar säga, att skillnaden mellan högerextremister och vänsterextremister är att de förra vill utrota dem som skiljer sig från majoriteten, medan de senare vill utrota själva skillnaden mot majoriteten.
Men metoderna för att nå dithän är de samma har historien visat i all blodig oönskvärdhet. De som inte passar in skall rensas bort, elimineras, oavsett om det är ras eller rikedom eller vad det nu är som är syndabocken.
Och ni, det judiska folket, har då alltid hamnat mitt i denna förödande korseld.
Låt oss därför minnas dem som fått lida och minnas att deras – och erat – lidande blir så meningslöst om vi inte har lyckats skapa en bättre värld.
För alla människor.
Låt inte medmänsklighetens sköra kristall åter krossas. Det får aldrig ske igen. Vi får inte glömma.
Det är därför jag är här idag.
Tack för den möjligheten, att få minnas här tillsammans med er!
Mikael Janson