Den sedan årsskiftet inrättade sociala resursnämnden har fått ansvar för hemlöshetsfrågorna i Göteborg. Den övertar därmed arbetet med en ny hemlöshetsplan. Ett arbete som tycks ha gått helt i stå. Men i stället för att skynda fram en halvmesyr liknande den plan som redan finns, har vi enligt vår mening nu en gyllene chans att i den nya nämnden bringa någon ordning i den oreda, otydlighet och de rena dumheter som råder i dagens hemlöshetspolitik.

Ett begrepp som en gång för alla bör skrotas är den så kallade boendetrappan: idén om att hemlösa ska flyttas runt i ett antal förutbestämda steg från uteliggare till egen bostad. Att ha ett eget boende ska förstås vara ett mål, men vi behöver fokusera mer på att var och en ska hamna rätt från början med rätt insatser utifrån sina behov och förutsättningar.

Enligt vår mening finns det några huvudgrupper att arbeta utifrån:

* Uteliggare som i dag står utanför det mesta, med ett primärt behov av någon form av rätt och möjlighet till tak över huvudet.

* De med så stora problem i form av drogmissbruk och/eller psykisk sjukdom att de är i behov av mer eller mindre permanenta vård- och omsorgsplatser.

* Enskilda och familjer utan andra problem än att de blivit hemlösa, som om de får hjälp med bostad, sin ekonomi och en tids boendestöd klarar sig själva.

Det handlar om ett målmedvetet arbete för att få fler människor på rätt köl och att överhuvudtaget nå dem som lever i samhällets utkanter. Detta kräver, utöver ett allmänt arbete för en bättre bostadsförsörjning, bland annat utbyggda fältinsatser.
Göteborg är den stad i landet som enligt Socialstyrelsen har flest hemlösa. Det duger inte att som vänstermajoriteten skylla på att Socialstyrelsen räknar på ett annat sätt eller helt enkelt inte låtsas om stora grupper av hemlösa för att slippa ta sig an dem. Det krävs också direkta åtgärder.

Det pågår en expansion inom Altbo, alternativa boenden för hemlösa. Denna utbyggnad behöver styras så att vi verkligen får fram boenden utifrån olika gruppers och individers behov. Det är bara att beklaga att det mest handlar om modulhus i utkanten av industriområden.

Vi vill även att dagens system med patrullerande väktarbolag som nattetid sköter bevakningen av dessa boenden ska ses över. Det handlar ytterst om hur vi bemöter människor för att skapa en bra och tillitsfull verksamhet som ger människor växtkraft. Väktarbolag är enligt vår mening inte en del av ett sådant synsätt.

Vi kan från vår sida också se att det när det kommer till de hemlösa som befinner sig längst ifrån ett ordinärt boende, finns det behov som i dagsläget lämnats åt sitt öde, där vänstermajoriteten år efter år bara duckat.

Kommunen sviker

Det handlar om dem som på olika sätt straffar ut sig från kommunens boenden och står utan något boende överhuvudtaget, om de inte hänvisas till undermåliga av kommunen icke-upphandlade alternativ. Detta är en mycket svår målgrupp, men kommunen har ett yttersta ansvar för just de människor som ingen annan bryr sig om eller klarar av att hantera. Där sviker kommunen i dag.

Det behöver också en gång för alla redas ut hur den psykiatriska kompetensen kopplad till våra boenden och fältinsatser ska se ut. Det kan handla om såväl psykiatriker kopplade till boendena, som mobila team med psykiatrisk sjukvårdskompetens eller jourläkare som kan bistå kommunens och frivilligorganisationernas verksamhet. Med insikt om hur många människor med psykiska sjukdomar som döljer sig bland de hemlösa är det närmast skandal att detta ännu inte är löst.

Sätt in akuta åtgärder

Avslutningsvis handlar det inte minst om de hemlösa som kallas uteliggare. Frivilligorganisationerna är ofta de som bäst möter dessa människor som inte vill ha med myndigheter och samhällets företrädare att göra. Vi behöver en verklig "tak-över-huvudet-garanti" för dem och det är sorgligt att vänstermajoriteten hittills avslagit allt sådant. De enstaka platser som finns för människor som inte passerar genom socialtjänstens nålsöga räcker inte. Kommunen behöver ge frivilligverksamheterna tillräckliga resurser för att få en stadga och kontinuitet med ett tillskott av det antal sängplatser som i dag saknas. Dessutom behövs dagliga insatser som kan nå människor för vilka vägen tillbaka är mycket lång, om ens möjlig.

Det får inte gå ännu en vinter utan att de mest akuta åtgärderna vidtagits, om så temporära insatser i avvaktan på mer långsiktiga lösningar och en ny kraftfull verklighetsförankrad hemlöshetsplan!

Mikael Janson
ledamot (fp) sociala resursnämnden , Göteborgs kommun
Carina Liljesand
vice ordf (kd) sociala resursnämnden, Göteborgs kommun
Johan Fält
ledamot (m) sociala resursnämnden, Göteborgs kommun