Bryt utanförskapets grogrund!

Jag vet inga detaljer om SÄPO:s uppmärksammade samarbete med bostadsbolagen i Göteborg. Däremot vet jag, att det självklart är SÄPO:s ansvar att samverka med alla som på något sätt kan komma i kontakt med förberedelse till allvarlig brottslighet såsom terrorism och kriminella gäng.

Var brukar sådana kriminella förberedelser i allmänhet ske, om inte i skydd av enskilda bostäder mitt i ordinära bostadsområden eller insynsskyddade klubblokaler mitt i vår vardag!?

Tror vi att Sverige är befriat från detta? Kriminella gäng vet vi att de idag har fått ordentligt fäste, men skulle vi däremot inte utstå risken för att även terrorister verkar här? Att bara för att så gott som alla verkligen är fredliga goda samhällsmedborgare, så är vi vaccinerade emot all förekomst av såväl våldsinriktad islamism som annan extremism?

Det är där någonstans debatten hakar upp sig i Sverige. Det är inte vad eller hur SÄPO gör saker som upprör, utan att de alls gör det. Att de utifrån en riskanalys ser behovet av att utöver de sedvanliga nationalistiska, antifascistiska och våldsinriktade kriminella gängen hålla särskild koll på en del islamistiska rörelser i våra förortsområden. 

Det är klart att även vi i Sverige av idag är utsatta för en hotbild. Det är som världen ser ut givet, att vi med bland annat ett militärt engagemang i Afghanistan och ett utanförskap i våra förortsområden som främst slår mot invandrare, måste kunna dra vissa slutsatser utan att anklagas för islamofobi. Tvärtom är förutsättningen för att komma ifrån risken för en växande hotbild, att bjuda in fler med annan bakgrund och religion i vårt samhälle och föra en dialog med den överväldigande majoriteten vanliga vänliga muslimer. Det är en av våra stora politiska uppgifter.

Samtidigt är det självklart så att SÄPO måste informera och skaffa sig information om sådant som mitt vi vår vardag kan vara tecken på illegal allmänfarlig verksamhet. Om inte annat så för att försäkra sig om att vi inte blir en frizon för sådana aktivister oavsett om våldsgärningarna och de kriminella aktiviteterna sedan sker här eller i andra länder.

Problemet är nog inte att SÄPO förhoppningsvis gör sitt jobb, även om konkreta tillvägagångssätt alltid kan diskuteras och vi alla kan ha våra dubier gentemot SÄPO.

Problemet är snarare, att vi i Göteborg inte har någon entydig organisation för att bistå och följa upp där det polisiära ansvaret tar slut. Vi behöver, vilket vi i folkpartiet också lagt in i vår kommunbudget, centralt placerad kunskap som kan vara en länk till polisen och deras underrättelseverksamhet och en resurs för socialsekreterare och andra runtom i kommunen när de möter inte minst unga människor på väg in i fanatiska tankemönster.

För tyvärr är det en del av den mångfasetterade verkligheten i vårt så oerhört segregerade Göteborg. En verklighet som visar, att det inte räcker med det som görs och där allt fler av kommunens egna anställda känner sig utlämnade åt företeelser och krafter de inte rår på. Det kan rentav betraktas som förbisedda fickor mitt i vår välfärd, oavsett vi ser till specifika områden av en stadsdel som Bergsjön eller de nyligen uppmärksammade ungdomsproblemen med kopplingar till grov brottslighet i Backa.

Polisen och säkerhetspolisen själva signalerar att de saknar bra och tydliga ingångar till kommunen när det kommer till unga som inte är deras ansvar, men de ser kan komma att bli det om inget görs. Vi pratar om barn från 6-7-årsåldern och uppåt.

Det finns likheter mellan samhällsomstörtande fanatiska nätverk och olika former av rent kriminella gängbildningar samt så kallade hederskulturer – eller snarare skamkulturer som det handlar om – som inte skall blandas ihop, men behöver tas om hand i ett kommunövergripande perspektiv.

Det görs mycket bra inom ramen för det så kallade ”ung och trygg” som ligger som en egen verksamhet under kommunens bostadsföretag, men vi från folkpartiets sida vill lyfta fram tydligare med ett klarare uppdrag direkt under kommunstyrelsen. Utöver det arbetet för att skapa trygga ungdomsmiljöer och få tag i unga på väg in i negativa sammanhang behöver kommunen bättre möta upp i gränslandet till det rent polisiära.

Det handlar grovt uttryckt om att skära av fanatismens, terrorismens, gängkriminalitetens och skamkulturens hydra på två plan; i halsen för att bokstavligen få bort ledargarnityret från gatan respektive vid anklarna för att stoppa nyrekryteringen. Det förra är mest polisens jobb, det senare är mer en fråga om kommunala sociala insatser, även om fler synliga, tydliga och närvarande lokala poliser också kan göra sitt till.

Vi har en stor hemläxa att göra i Göteborg när det gäller att bryta det utanförskap som är en grogrund för negativa subkulturer av olika slag, men vi måste också här och nu agera mer fokuserat omkring sådant vi annars riskerar att tappa kontrollen över. Om inte varningssignalerna tas på allvar i tid, så går det fort. Finns det ingen med överblick, kunskap och mandat att samordna resurserna så hamnar vi förr eller senare där. Den samverkan som idag påbörjats mellan kommunen, polisen och andra myndigheter kring den grova organiserade brottsligheten behöver vidgas och fördjupas.

Ett i sammanhanget litet resurscentra kan inte göra jobbet ute i vardagen, men förhoppningsvis väl se till att det blir gjort och bättre stötta dem som skall göra det. Det är därför vi lyfter fram nödvändigheten av det i vår budget.

Mikael Janson (fp)

Ersättare i Göteborgs Kommunstyrelse