Incitament i utbildningspolitiken

Alliansregeringen har under den gångna mandatperioden genomfört flera kvalitetssatsningar inom den högre utbildningen och är av allt att döma inriktad på att fortsätta på den inslagna vägen. Vänsterpartiernas populistiska rop efter allt till alla inger emellertid inget förtroende. Det skriver Pär Gustafsson, ordförande för Liberala studenter tillsammans med Tobias Ahlqvist som är ordförande för Liberala studenter i Umeå på VK debatt.

Alliansregeringen har under den gångna mandatperioden genomfört flera kvalitetssatsningar inom den högre utbildningen. Ett tydligt exempel är att partierna i Allians för Sverige genomförde en forskningsreform av historiska mått.
Med de fem miljarder som regeringen skjuter till på forskningsområdet är den satsningen i sig mer än dubbelt så stor som den närmast föregående och större än de tre senaste sammantaget. Till detta kan man lägga flera satsningar på fler utbildningsplatser, förbättrad studentekonomi och föreningsfrihet även för studenter.

Även om kårobligatoriereformen inte är perfekt är det utmärkt att fokus för studentinflytandet läggs på kärnverksamheten. Reformen banar väg för ett studentinflytande som bygger på frivillighet och, inte minst viktigt, där en större mångfald av aktörer släpps in på banan. Föreningsfrihet även för studenter med andra ord.

Alliansen har också höjt studiemedlen i större utsträckning än vad den tidigare regeringen lyckades med under sina sammanlagda tolv år vid makten. Att mitt i den värsta finansiella kris sedan 30-talet höja studiemedlen och fribeloppstaket visar på hur tydligt den sittande regeringen prioriterar studenter och högre utbildning.

Regeringen har höjt studiemedlen med 430 kronor i månaden och fribeloppstaket med 30 000 kronor per år. Det skall vägas mot många andra viktiga välfärdsreformer under finansiella kristider som dessa.

Ljusningen kan dessutom med fribeloppsreformen i spetsen inkluderas i arbetslinjen. Alliansen skickar nu en tydlig signal om att de studenter som tar större ansvar för sin ekonomi inte ska straffas framöver. En höjning av fribeloppet medför att studenter nu kan välja bort svarta pengar och sluta att tricksa med löner under sommaren. Det finns dessutom en rad andra positiva faktorer med att jobba vid sidan av sin utbildning. Det är inte en tillfällighet att studenter som arbetat parallellt med sina studier också har lättare att få jobb efter examen.

Från Liberala studenters sida ser vi gärna att regeringen går vidare med ett individualiserat studiemedelssystem, helt avskaffat fribeloppstak och vi vill gärna se en ökad autonomi till de statliga lärosätena så de får utökade möjligheter att styra över sin verksamhet.

Med 200 dagar kvar till valet i höst vore det intressant för Umeås studenter att höra vad oppositionen vill experimentera kring om man vinner valet?
En sak är säker, den inslagna socialdemokratiska passivitetsvägen där man under föregående mandatperiod satte kvantitativa mål före kvalitativa lär inte lindras när Vänsterpartiet nu kan bli involverade.

Höjt studiemedel med 1 000 kronor. Högre bostadsbidrag. Enorma satsningar på studenter med barn. Behålla avgiftsfriheten för utländska studenter. Införa ett minimum för lärarledda timmar. Finns det någon bortre gräns för vänsterpartiernas populistiska rop efter allt till alla Trenden går dessutom igen, inte på några få områden, utan också i den generella politiken.

Vänsterföreträdarna vill att alla ska plugga och att alla studenter ska leva på bidrag. Det är inga hållbara incitament att utforma utbildningspolitiken utifrån. Högre utbildning är en investering från statens sida, men även från studentens egen sida.
Sådana investeringar måste få avkastning i någon vettig form, annars är de bara slöseri med resurser.

Pär Gustafsson
Tobias Ahlqvist