Motion våld mot kvinnor

Jönköping 2004-12-14

Motion till kommunfullmäktige                                                                                

Nu får det vara nog - stoppa våldet mot kvinnor!

Tio år av socialdemokratiskt regeringsinnehav sätter sina negativa spår även på  detta område. En trött socialdemokrati har inte förmått att genomföra de åtgärder som krävs för att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Regeringens egen utredning om mäns våld mot kvinnor slår fast att den aviserade satsningen blivit ett slag i luften. Det behövs både förändring och förbättring.

 

Antalet anmälda brott har ökat under den senaste tioårsperioden: 1994 polisanmälde ca 18 600 kvinnor att de hade misshandlats; 2003 var den siffran uppe i ca 22 500. Drygt 1 800 kvinnor anmälde 1994 att de hade utsatts för våldtäkt eller försök till våldtäkt; 2003 var det ca 2 600. En undersökning av BRÅ visar att ökningen beror både på ett ökat antal faktiska brott och på en ökad anmälningsbenägenhet. Trots detta motsätter sig regeringen viktiga reformer för ett förbättrat skydd.

 

Under 2003 anmäldes i Jönköpings kommun 298 fall av grov misshandel mot kvinnor och i 220 av dessa var förövaren bekant med offret. Många av bristerna ligger på statlig ansvarsnivå, men ett stort ansvar vilar självklart också på kommunerna. Det är dags för förändring!

 

Det projektarbete som har startats, av socialförvaltningen i Jönköping, i form av en kvinnofridsrådgivning är ett gott initiativ. Denna verksamhet blir ett bra komplement till de ideella organisationer som redan i dag på ett förtjänstfullt sätt är verksamma med stöd till utsatta kvinnor. Men det som gjorts hittills räcker inte, Jönköpings kommun måste nu anta ett sammanhållet kommunalt program mot våld mot kvinnor som bl. a. baseras på nedanstående. Detta program ska ersätta den ”Handlingsplan…för våld mot kvinnor och deras barn 20003 daterad 2003-10-12 och antagas av kommunfullmäktige. Programmet bör vara klart under 2005 och följas upp regelbundet.

 

  • Kvinnojourens arbete för våldsutsatta kvinnor är ovärderligt och måste stödjas av kommunen. Kvinnohuset och Kvinnojourens verksamhet måste långsiktigt tryggas. Ökat stöd till övriga frivilligorganisationer som är verksamma med stöd till utsatta kvinnor är en självklarhet.  
  • Garanterat skyddat boende för våldsutsatta personer. Kommunen måste se till att alla som blivit utsatta för våld får tillgång till ett säkert boende.  
  • Utbildningssatsningar. Kunskap och kompetens hos personalen som jobbar med de många gånger svåra frågorna är avgörande för att kunna ge det skydd som vi är skyldiga att ge.
  • Utvecklat samarbete. Det kan vara livsavgörande att samarbetet fungerar mellan de olika instanser, t ex polis, kvinnojour och socialtjänst, som man kan vända sig till för att få skydd och hjälp.  
  • Tydlig ansvarsfördelning och information. Inom verksamheten måste det vara glasklart vem som ansvarar för vad. Allmänheten måste ges tydlig information om vart man kan vända sig för att få skydd och hjälp.  
  • Samarbete med de organisationer som arbetar med att förändra de som misshandlar.  
  • En ”Haverikommission” ska utreda vad som hänt när en kvinna dödats p.g.a. våld från en man i en nära relation. När det gått så långt att en kvinna dödats utan att få hjälp bör man på allvar se över sin verksamhet.   
  • Ett särskilt barnperspektiv. En undersökning gjord av Rädda Barnen visar att två av tre barn som drabbas av att mamma blir misshandlad inte får den hjälp de behöver. Barnperspektivet får inte glömmas bort när barn är berörda; allt för ofta fokuseras det enbart på föräldrarnas behov. 
  • Beredskap för att hantera våld i samkönade relationer. Insatserna mot våld inom samkönade relationer brister ofta därför att förmågan att förstå att det rör sig om ett partnerrelaterat våld saknas. Det är viktigt att kommunen har beredskap för att hantera homo- och bisexuella pars speciella frågeställningar. Personalen bör få utbildning med denna särskilda inriktning.   
  • Särskild uppmärksamhet kring våldsutsatta personer i familjer med patriarkala värderingar. Våld i nära relationer förekommer oavsett etnisk bakgrund. Studier visar att problemen till viss del kan uppkomma vid konfrontationen med det svenska, mer jämställda samhället. Det finns invandrarflickor som är i stort behov av stödinsatser och det bör finnas en särskild strategi för att hjälpa dessa. 
  • Beredskap för att möta behoven hos offer för människohandel. Trafficking är vår tids slavhandel. Det finns en stor osäkerhet om vem som har ansvaret för dessa brottsoffer. Kommunen måste ta sitt ansvar, t ex angående skyddat boende och nödvändigt uppehälle under den tid kvinnorna är i vårt land. Socialtjänsten bör, i samarbete med polis och frivilligorganisationer, utveckla en strategi för arbetet med dessa offer.

 

 

 

Med anledning av det som anförts föreslår vi

 

att   kommunfullmäktige ger socialnämnden i uppdrag att utarbeta

ett komplett handlingsprogram mot våld mot kvinnor.

 

 

 

 

 

Lena Skaring Thorsén (fp)        Ulla Lindén (fp)                                                       Mikael Gustafsson (fp)                                                       

Eva Lagerström (fp)                       

Margareta Karlberg (fp)                                      

Nils-Erik Davelid (fp)                 
Anna-Karin Carstensen (fp)            Jan-Olof Berlin (fp)                 Per Hansson (fp)