MOTION
Jönköping i augusti 2001
Kommunfullmäktige i Jönköping
Ny vandringsled i Jönköping
Södra Vätterbygden är utrustad med flera vackra vandringsleder till glädje och harmoni för kropp och själ. De ger oss kunskap och upplevelser och lockar säkert även besökare utifrån.
Ett problem med flertalet av lederna är dock att de börjar och slutar på olika ställen, man kan inte ”gå runt”. För det mesta krävs det också bil för att nå lederna. Därför vill jag lansera en, delvis, ny vandringsled som just ”går runt”, och det i de skönaste och mest spännande delar som bygden har att erbjuda. Dessutom – vilket är den stora poängen – den börjar och slutar i centrala Jönköping!
I korthet: bind samman Dunkehallaleden med Hallbyleden, Dummemosseleden , gamla Ulricehamnsbanan, Hälsans stig runt Munksjön och promenaden utmed Vätterstranden. När nya riksväg 40 byggs finns förutsättningarna för att fullt ut förverkliga idén, men arbetat kan och bör påbörjas redan nu. Kostnaderna för den nya leden borde dessutom kunna bli begränsade, i princip finns den ju där redan!
Vi börjar vår vandring vid Hamnpiren, avstår från förfriskningar, och siktar västerut mot undergången vid Dunkehalla. Promenaden upp genom ravinen mot Dalvik bjuder fantastiska vyer och intressant kulturhistoria. Dunkehallaån forsar genom ravinen och i fallen. Om våren färgar det märkliga pestskråpet marken rosa, sommarens växtlighet är stundtals av tropisk karaktär. Gärdsmygen knäpper och visslar i buskagen, upp mot Dalvik konserterar allsköns sångare och trastar i försommargrönskan. Litet behöver göras åt den redan befintliga leden – en viktig sak är dock att informationsskyltarna snyggas upp.
Vid Klämmestorp tar en av Hallbys leder vid, vattnet lugnar sig och vi lämnar den kulturpåverkade lövravinen för barrblandskogen. Vi välkomnas av den försynta kungsfågeln som piper i en av granarna.
Strax före go-cartbanan viker vi av från Hallbyleden och följer ån mot Hulukvarns sommarstugeområde. Vilken väg vi sedan väljer beror på hur leden dras – kanske går den ut på Samsetvägen ett stycke (men man kan också tänka sig en nordligare sträckning, som då skulle kräva en ny bro över ån).
Åter in i skogen, bakom Hulukvarns plantskola, där det på tallåsen ovanför ån redan finns rudiment till stig. Ner över en sankmark – där en spång måste läggas – och upp på åsen igen. Vi kommer nu fram vid inflygningsområdet till flygplatsen vid Axamo. Luftfartsverket har här satt upp en informationstavla om flygets historia i Jönköping. Snart är vi framme vid Axamosjön, kanske är det dags för en paus med bad i om vädret tillåter. Här finns också bussförbindelse flera gånger om dagen till och från Jönköping.
Återigen går vi på Hallbys leder ett stycke. Vid Lomsjö finns en ny undergång under RV 40. På andra sidan vägen når vi Dummemosseleden, som tar vid med sin nyligen anlagda nordostliga förgrening.
Nu har vi flera alternativ att välja, beroende på hur mycket mosse vi vill se. Oavsett väg är vi hela tiden nära naturen. Vårmorgonen bjuder på orrspel, trana, storspov och ljungpipare. Längre fram på sommaren blommar först ängsnycklar och senare myrlilja utmed vår stig. Höstluften är hög och klar och rovfågel cirklar i skyn.
Efter mossen kommer vi ut på den gamla Ulricehamnsbanan. Banan är röjd och dikena rensade så det är lätt att gå – dessutom känns det skönt att det nu bär neråt. Nya informationsskyltar, bland annat vid Sandseryds gamla stationshus, berättar om detta märkliga byggnadsverk i västgöta- och smålandskogarna från 30-talet. AK-arbetarnas ofattbara slit hedras sent omsider något.
Barrskogen ersätts så småningom återigen av Vätterbrantens lövträd. Vi går över djupa raviner, hör den brusande Sandserydsån - med flera biflöden - nedanför oss. Se råbocken som smiter över leden strax framför oss! Ibland spricker landskapet upp i leende hagar och ängar och snart skymtar åter stadens siluett. Vid Tokarp, i Göteborgsbacken, har vägverket byggt ihop den gamla banvallen men den nya gångbroar. Från broarna har vi också en god utsikt över bygden, men vinkeln är en annan än den från Dunkehalla.
Den gamla banvallen tar oss vidare genom Gräshagen och Torpa. I kärrskogen vid Tabergsån möter oss härmsångarens kaskader i försommarvegetationen. Den spänstige forsätter öster om Munksjön, vi andra genar ner genom staden, förbi Högskolan och vandringen är slut där vi började – vid Hamnpiren. Den öl vi avstod när vi började smakar nu mer än gott!
Nåväl, allt det här låter ju bra, men vilka är problemen? Vad jag kan överblicka borde det inte handla om några oöverstigliga. Nybygget av riksväg 40 borde möjliggöra de två nya förbindelserna (tunneln vid Lomsjö och bron i Göteborgsbacken), kostnaderna för dessa är i sammanhanget försumliga. Kontakter med berörda markägare måste snarast tas, jag tror inte att några större konflikter ligger i farans riktning. En intressemotsättning ser jag dock – den mellan ryttare och gångare på den gamla banvallen, med litet god vilja borde även den kunna gå att lösa. Banvallen är hyfsat bred. Ytterligare en fråga som måste penetreras är om leden på banvallen också skall göras cykelvänlig. Fördelarna är uppenbara – det skulle till exempel kunna gå att cykla till de många arbetsplatserna vid flygplatsen, i en förlängning ända till Ulricehamn, vilket ju redan föreslagits. Men nackdelar finns också; en cykelled innebär ofta också mopedtrafik (trots förbudsskyltar) och konflikten med ryttarna blir troligen svårare att komma runt.
Jönköping i augusti 2001
Med bästa hälsningar
Erik Lindfelt
Förslaget enligt ovan tar jag upp som egen motion och föreslår
Att kommunen förutsättningslöst utreder möjligheten till att för verkliga ovan skisserat.
Nils-Erik Davelid (fp)