(Insändare J-P)
Äldre makar får inte bo tillsammans!
Det är självklart att de makar och samboende som så önskar ska få bo tillsammans på ett äldreboende när åldern tar ut sin rätt och hjälp- och stödbehoven ökar.
Vid socialnämndens majsammanträde ställde jag frågan om hur man biståndsbedömer ett mycket åldrigt par; den ena maken med stort behov av hjälp, den andra med inte så stora behov.
Det svar jag fick gjorde mig orolig. Jag fick intrycket att man inte behandlade makar som ett par, utan att man gjorde en mycket specifik individuell bedömning som i praktiken resulterade i att den ena maken med mindre behov inte fick en plats tillsammans med sin livskamrat.
En sådan biståndsbedömning anser säkert många inte överensstämmer med de övergripande målen för äldreomsorgen. Naturligtvis finns många hänsyn att ta i samband med en biståndsbedömning. Alla vill inte bo tillsammans. Demensproblematik kräver speciella ställningstaganden osv.
Om det nu är så att det saknas äldreboenden med plats för makar och samboende, så bör detta beaktas när nya äldreboenden planeras och byggs.
Cirka 96 % av de som ansöker om plats vid ett äldreboende i vår kommun får det, och det är en hög siffra. Kvarstår dock min oro över att mycket gamla makar behandlas som enbart individer och inte som ett par. Att splittra gifta och samboende som vill bo tillsammans är inte den bästa politiken!
Samma åsikt har också äldreminister Ylva Johansson, som i Dagens Nyheter 28/5 vill ge kommunerna nya bidrag på 250 miljoner om året för att bygga fler äldreboenden. ”Jag menar att även den som inte har så stora vård- och omsorgsbehov måste få möjlighet att flytta till ett anpassat boende där trygghet, gemenskap och tillgänglighet tillgodoses”, skriver ministern.
Löftet från socialdemokraterna inför valet 2002 var att bygga ca 10.000 fler platser i äldreboenden. Resultatet av det löftet blev att antalet platser istället minskade med 10.700.
Vem kan man lita på?
Dag Jonasson (fp)
Ledamot av socialnämnden