Samhällets ansvar

Under sommaren har media dels rapporterat om att spritlangning till ungdomar ökat markant, dels att fler och fler unga söker sig till AA (Anonyma Alkoholister). Det är först när vi kan börja prata med varandra på ett icke dömande sätt och att vi tror på individens förmåga att med hjälp av kunskap ta ansvar över sitt och sina barns liv som vi kan får någon rätsida på problemet med alkohol.

Under sommaren har media dels rapporterat om att spritlangning till ungdomar ökat markant, dels att fler och fler unga söker sig till AA (Anonyma Alkoholister).

I en artikel i DN (9/8) kan man läsa att Systembolaget lägger 15 miljoner kronor/år på antilangningsannonser. Alkoholkommittén hade under sin verksamhetsperiod 2001-2007 flera uppmärksammade kampanjer i syfte att minska berusningsdrickandet för totalt ca 140 miljoner kronor. Folkhälsoinstitutet (FHI) lanserade tidigare i år antilangningskampanjen "Tänk om" med en budget på sex miljoner kronor. Trots dessa kostsamma insatser ökar drickandet och langningen bland ungdomar.

All satsning på information kring langning och alkoholens skadeverkningar är naturligtvis bra, frågan är bara vem det är som tar till sig informationen och på vilket sätt?

Var ligger ansvaret för att våra ungdomar inte skall behöva drabbas av rån, misshandel, våldtäkter och kanske t o m utveckla sjukdomen alkoholberoende?

Det är lätt att säga att samhället borde ta större ansvar och då menar vi antagligen politiker, skolan, polisen, FHI, socialtjänsten etc. Har du någon gång tänkt tanken att samhället är du och jag? Vi borde prata mera med varandra om de problem alkoholen ställer till med. Som vuxen behöver man vara medveten om vad man sänder för signaler till ungdomarna om alkohol, barn/ungdomar gör inte som vi säger utan som vi gör.

Vi skulle kunna jämföra med att ungdomarna får börja övningsköra innan de fyllt 18 år och då tillsammans med en erfaren och godkänd bilförare eftersom de inte anses mogna att köra bil utan övervakning innan 18 års ålder. Hur många föräldrar är med sina barn varje gång de dricker innan de är 18 år eftersom de inte, enligt lagen, anses vara mogna att dricka alkohol före 18 års ålder?

Alltså, samhällets ansvar är ditt och mitt. Det är kanske t o m så att man som förälder skall kunna berätta för an annan förälder om man vet att dottern/sonen köper alkohol av langare?!

Visst är det svårt. Det är först när vi kan börja prata med varandra på ett icke dömande sätt och att vi tror på individens förmåga att med hjälp av kunskap ta ansvar över sitt och sina barns liv som vi kan får någon rätsida på problemet med alkohol.

Maria Eibler (FP)
Internationellt Certifierad Alkohol- och Drogbehandlare