ÖVERGREPP MOT BARN KRÄVER ETT SAMLAT GREPP
Under tiden jan - sep i år har 56 fall av sexualbrott mot barn (under 15 år) och 144 fall av våld mot barn anmälts till åklagare i Jönköpings län. Det innebär att det anmälts 22 övergrepp mot barn varje månad! Därutöver är mörkertalet sannolikt stort. Av de beslut som åklagarna tagit under tiden sep 2005 - aug 2006 har 35,5 % lett till åtal.
Det är få händelser som väcker sådan avsky och obehag som när vi tar del av våld och andra former av övergrepp mot barn. Om det är något område där samhället måste vara starkt och välrustat så är det när det gäller möjligheten och förmågan att skydda barnen.
Barn har rätt till kärlek, trygghet och omsorg. När barn drabbas av dess motsats måste samhällets ansvar vara mycket stort.
Alla vuxna har ett moraliskt ansvar att göra en anmälan när man ser att barn far illa. De yrkesgrupper som i sin profession har med barn att göra har dessutom en lagstadgad skyldighet att göra en anmälan. Många gånger står emellertid såväl professionella som vi andra inför dilemmat att veta att en anmälan i sig och den därpå följande utrednings- och rättsprocessen i många fall försvårar situationen för barnet, i vart fall kortsiktigt. I många fall tar barnet på sig skulden för det inträffade och letar efter felet hos sig självt som kan förklara orsaken till övergreppen. Att den misstänkte förövaren ofta är närstående till barnet kan leda till en förstärkning av barnets rädsla, utsatthet och ensamhet. I sämsta fall blir barnet dessutom ett offer i utrednings- och rättsprocessen.
Inget kan ersätta ett högt mått av civilkurage hos oss vuxna. När vi ser att barn behandlas illa så är det inte en privatsak - då ska vi lägga oss i, reagera och påtala. Ansvaret som vuxna och samhällsmedborgare är stort. När vi kan ana att ett barn far illa, men inte har något påtagligt att gå på, då kan vårt sätt att se barnet, intressera oss, bry oss, betyda så oerhört mycket. Här har vi som grannar, ledare i föreningslivet, etc en oersättlig roll.
Men självfallet kan detta inte ersätta de förtroendevalda politikernas ansvar. Sedan 2005 pågår en försöksverksamhet med s k Barnahus. Idén är hämtad från USA och grundidén är att barnet ställs i centrum. Istället för att barnet slussas från den ena myndigheten och handläggaren till den andra skapas ett centra – en plats, ett hus – dit de som vill träffa barnet får komma (t ex läkare, socialsekreterare, polis m fl). Tanken är att barn som misstänks ha varit utsatta för allvarliga brott, t.ex. sexuella övergrepp och misshandel, ska kunna utredas och få relevant stöd på ett och samma ställe, i en miljö som är känd och trygg. Barnahus syftar till bättre utredningar, en effektivare rättsprocess och framförallt ett bättre stöd och skydd för de utsatta barnen.
Vi menar att erfarenheterna av Barnahus är så positiva, både internationellt och nationellt, att inrättandet av ett sådant i Jönköping borde vara en självklarhet. Dessutom behöver vi fler poliser i länet som arbetar med barnutredningarna så att de inte tar så lång tid som de gör idag. För att insatserna inte ska halta menar vi emellertid att det är nödvändigt att samtidigt arbeta fram olika lokala former av behandling för de som förgriper sig på barn. Barnahus erbjuder ingen bostad för de berörda barnen och frihetsberövanden är endast en kortsiktig lösning. För att barn ska vara trygga även på längre sikt måste de kunna förlita sig på att samhället tar ett långsiktigt ansvar för att övergreppen inte upprepas. Övergrepp mot barn är ett komplext samhällsproblem och kräver insatser på bred front.
Anna Mårtensson, kommunfullmäktige för Folkpartiet i Jönköping
Stig-Arne Tengmer, landstingsfullmäktige för Folkpartiet i Jönköpings län