Artikel i Nu 2007-01-11
Hösten 2006 minns många som en ovanligt varm årstid. För oss folkpartister är tiden efter valet 2006 fylld av interna diskussioner, utvärderingar och analyser av olika slag. Ingen kan säga att det var en rolig tid – knappast ens konstruktiv eller lärande.
Tillsammans med ett dåligt valresultat har vårt (det är faktiskt vårt) dataintrång återupplivat en intern diskussion i folkpartikretsar om innehållet i vår politik. För att delvis citera annat parti kan sägas att diskussionerna har berört ”vägval liberal”. Den politik som vi gick till val på utmålas antingen som konsekvent och ansvarstagande eller som populistisk och högervriden. Flera debattörer kopplar valförlusten 2006 till bristen på social-liberalism i våra förslag. Andra blickar längtansfullt mot resultatet från valet 2002 och ropar efter nya tydliga budskap som kan ge folkpartiet en större andel röster/mandat än idag.
Sanningen ligger kanske som vanligt ”mitt emellan”. Det är framgångsrikt att tala klarspråk och att ställa krav men det kräver också eftertanke och förslag på vad som ska komma sen´. Jag tror också att det är en farlig fälla att falla i att tala om en högervridning. Folkpartiet är ett parti som kan se problem/frågor ur flera synvinklar. Vem kan inte i sömnen föreläsa om våra två ideologiska ben? Politiska diskussioner måste föregå varje politiskt beslut men vi ska inte recensera besluten utifrån höger-vänster-perspektiv. Det kan andra kommentatorer och betraktare få göra! Och vi ska heller inte ägna oss åt att före politiska ställningstaganden först känna efter vad en stor del av den allmänna opinionen tycker. Folkpartiet är inget Sifoparti eller någon Temo-organisation.
Samtidigt som vi utvärderar vår verksamhet, har de politiska partierna som organisationer skärskådats. Domen blev hård. Samtliga partier har tappat medlemmar. De medlemmar som finns erbjuds enligt undersökningen endast kaffe i halvsjaskiga lokaler och möjlighet att dela ut material i valstugorna vart fjärde år. Stämmer den bilden även in på folkpartiet? Ja, tyvärr (med kanske några få invändningar/undantag). Vad får våra medlemmar ut av medlemskapet förutom postgiroblankett och några informationsbrev om året? Och hur ser expeditionerna ut och de lokaler som används för sammanträden? Praktiskt sett är det enkelt att fräscha upp befintliga lokaler. Det är svårare att göra medlemskapet meningsfullt. Ett sätt är att rådfråga medlemmarna inför olika politiska beslut. Varför inte återuppliva samrådstanken? Det tar tid att sätta samman ett material, skicka ut det och sedan invänta svar – men arbetet uppvägs lätt av medinflytandeeffekterna. Dessutom är många inom partiet (för) duktiga på att använda den nya tekniken – varför inte ställa korta frågor på webben? Inför val av exempelvis ledamöter till landsmöte bör medlemskapet få ge utslag. Låt medlemmarna via ett enkelt utskick i någon form av medlemstidning få rösta fram sina kandidater. Provval kan användas i många sammanhang och absolut inte enbart som ett led i den enskildes personvalskampanj.
Kritiker kan säkert säga att ovanstående är ”gammal skåpmat” men låt fantasin blomma då – kom med något annat! Vår politiska organisation måste vitaliseras så att medlemskap betyder inflytande, att politiska möten blir fyllda av konstruktiva diskussioner och att vi gör det ROLIGT för varandra så att 2007 blir ett GOTT FOLKPARTIÅR.
Inger Gustafsson