Insändare i JP 2006-09-13
Ta vara på talangerna - sluta mobba de duktiga!
Efter att upplevt EM i friidrott i Göteborg och än en gång fascinerats av det svenska friidrottsundret på 2000-talet drar vi dessa slutsatser:
Det svenska samhället behöver en genomgripande attitydförändring där vars och ens förmåga uppskattas, tas till vara och ges stöd att utvecklas inom alla områden (inte enbart som nu inom friidrott) om Sverige ska kunna fortsätta som en progressiv välfärdsstat. Detta kan endast ske genom ett regimskifte med mandat att förändra attityder efter alla dessa år med den socialdemokratiska självgodheten!
Den attityd som behövs nu är densamma som var drivkraften bakom Sveriges gyllene århundrade (1870 – 1970). Sverige var kört i botten dessförinnan med förlusten av Finland, missväxt, avsaknaden av framåtanda/framtidstro etc. Nationen var i ett bedrövligt skick. Plötsligt blev läshuvud, kunskap och förmåga egenskaper som omhuldades av alla samhällsklasser.
På den tiden (1870 -- 1970) var man stolt över bygdens son/dotter och hjälpte fram talangerna oberoende av deras intresse. Detta gav framtidstro, livskraft och mod att pröva nya vägar och har lett till många uppfinningar som gav nya utkomstmöjligheter som vi i Sverige fortfarande surfar på.
Sverige är sedan 1970 på ett sluttande plan, nationellt sett och måste därför nu i elfte timmen få ny ledning som leder in landet på ett nytt spår med en attitydförändrig till synen på duglighet.
Det är ännu inte för sent.
Ett utmärkt exempel på vad det innebär med en nysatsning, där förmågorna tas tillvara och ges stöd att utvecklas är Sveriges friidrottare. Vid VM 1995 i Göteborg fanns ju enbart Sara Wedlund att hoppas på (en före VM helt okänd person med medelmåttiga svenska meriter i bagaget). I samband med VM tillträdde Bengt Westerberg (f.d. partiledare Fp) som ordförande i friidrottsförbundet med mandat att förnya/förändra och satsa! Resultatet har vi sedan sett i prislistorna från de senaste OS, VM och nu senast EM. Ett helt osannolikt utfall om man betänker att vi inte ens är 10 miljoner invånare i Sverige. Hela Idrottssverige har gynnats av detta, inte enbart elitidrotten, på samma sätt som Alfred Nobel, LM Ericsson etc. fick fart på hela Sverige under det gyllene århundradet.
Liknande effekter fick vi i musiklivet, när man satsade på de kommunala musikskolorna. En mycket stor och livaktig musikindustri med stora exportframgångar. Effekten håller nu på att avta eftersom motorn (kommunala musikskolan) stryps på bränsle, vilket direkt leder till minskade exportinkomster för Sverige.
Sverige måste få en ny politisk ledning som ger förutsättningar att ta vara på och uppskattar allas talanger och utvecklar dessa. Detta krävs för att få fart på Sverige och trygga ett välfärdssamhälle!
Låt oss inleda ett nytt gyllene århundrade 17 september 2006!
Rune Hultkvist (fp) och Nils-Erik Davelid (fp)