Vem är det synd om?
I förra veckans Jönköping Nu skrevs en debattartikel där ”en av många miljoner kubakramare” ägnade en spalt åt att försköna en av de mest ofria länderna i världen.
Under hösten 2007 åkte tre medlemmar från LUF till den karibiska ön där de deltog i en demonstration för mänskliga rättigheter på Kuba. Det hela slutade med att de blev försatta i husarrest och fick sina pass konfiskerade, några dagar senare utvisades de. Det kunde dock ha slutat betydligt värre för våra vänner. Men att människor med andra åsikter än den diktatoriska regimens tystas ned genom massaresteringar och censur säger allt om den demokratisyn som den Kubanska regimen har.
Den oberoende demokratiorganisationen Freedom House rankar varje år alla världens länders civila och politiska rättigheter. Där får Kuba sämsta möjliga betyg, 7 (skalan är 1-7, 1 är bäst).
Vidare kommer varje år svidande kritik från Amnesty International angående fängslanden av politiska skäl. Dessa brukar bemötas av Svensk-kubanska föreningen med argumentet att ”oppositionen får pengar av CIA” vilket ytterligare intygar frånvaron av respekt för politiska och civila rättigheter.
Antingen är man Castro-vän, eller så är man USA-vän. Svensk-kubanska föreningen hänger gärna på detta resonemang samtidigt som man visar sitt förakt mot organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter.
Häromveckan anklagades exempelvis Reportrar utan Gränser, en organisation som jobbar för pressfrihet världen över, för att försvara tortyr.
Att företrädare för den kubanska regimen känner sig pressade och är medvetna om att omvärlden kritiserar dess åsiktsförtryck visade sig under en FN-sammankomst i Genève under 2007 där Kubas ambassadör gjorde ett spontant och desperat utfall mot utrikesminister Carl Bildt efter att han kritiserat landet för dess bristande respekt för mänskliga rättigheter.
Svensk-kubanska föreningen drar sig uppenbarligen inte heller för att dra till med lögner om oss i debatten. Vad folkpartiet har gjort är att man uttalat kritik mot Hugo Chavez försök att inskränka demokratin i Venezuela, bland annat genom att på eget initiativ släcka ned landets största tv-kanal. Och vad gäller Colombia så ska nog Svensk-kubanska föreningen se över sitt eget hus först då de stödjer FARC-gerillan, en terroriststämplad organisation som har kidnappning av barn och mord på politiker som godkända arbetsmetoder på sin agenda. Allt detta tycker uppenbarligen Svensk-kubanska föreningen är helt i sin ordning. Så vem är det mest synd om egentligen?
Albert Söderlind
distriktsoförande Liberala ungdomsförbundet Jönköpings län