SKJUT INTE BUDBÄRAREN!

Jag uppskattar verkligen att det blivit ännu en konstdebatt, det gynnar konsten. Bakgrunden till det nu uppblossade intresset för kommunal konst inom vård och omsorg är mitt kommunalrådsyttrande, som ett antal skribenter angripit på ett för mig obegripligt och osakligt sätt. Jag vill därför lyfta fram vad jag faktiskt skrev i mitt yttrande.

I yttrandet vill jag särskilt betona sambandet mellan kultur, hälsa och välbefinnande - ett samband som lyfts fram i gällande kommunprogram. Kultur kan berika vardagen på äldreboenden, dagverksamheter och andra platser där kommunen bedriver vård- och omsorg. Enligt kommunens konstregister finns kommunal konst på över 70 olika enheter inom äldreomsorg och funktionshinderomsorg.

Jag har föreslagit, vilket kommunstyrelsens majoritet instämt i, att kulturnämnden ska ta fram riktlinjer för konst och utsmyckningar i lokaler med kommunal vård, omsorg och rehabilitering med särskilt beaktande av kopplingen mellan konst och hälsa. Jag har också särskilt påtalat att företrädare för berörda verksamheter ska vara delaktiga i arbetet. Det är således inte jag personligen som ska ta fram riktlinjerna.

Det är inte heller jag som kommit fram till hur olika former av konst kan påverka hälsan, det är forskare som gjort det. I mitt yttrande hänvisar jag till Kulturutredningens betänkande (SOU 2009:16), Naturen som kraftkälla (Om hur och varför naturen påverkar hälsan, Naturvårdsverket 2006) samt en studie vid Akademiska sjukhuset i Uppsala på 160 svårt sjuka hjärtopererade patienter av professor Roger Ulrich, Texas A&M University i USA, samt Outi Lundén och John Eltinge 1993.

Forskningen visar på värdet av kultur för vårt välbefinnande. Samband har kunnat påvisas mellan kulturupplevelser och hälsa i form av stärkt immunförsvar, sänkt blodtryck och minskade halter av stresshormoner. Studier visar att de positiva effekterna inte enbart orsakas av kulturupplevelsen som socialt sammanhang, utan kulturupplevelser har i sig en förmåga att stimulera hjärnan. Exempelvis påverkas både stressade och ostressade personer mer positivt av att se bilder från naturen än bilder från stadsmiljöer. Det finns också forskning som visar att abstrakt konst kan vara direkt skadlig och göra vårdtagare sjukare medan bilden av en havsvik kan göra att vårdtagarna blir mindre oroliga, har mindre värk och kan lämna vården tidigare än andra. De som anser att forskningen inte stämmer och därför inte ska beaktas, bör kritisera forskarna och inte mig.

För att en fortsatt debatt om konst och hälsa ska grunda sig på fakta vill jag också lyfta fram att det var Kommunrevisionen som föreslog att en policy skulle tas fram för att förtydliga kommunens viljeinriktning när det gäller konst och utsmyckningar. Jag instämmer i revisionens bedömning att ett sådant behov finns. Den föreslagna kultur- och biblioteksplanen har enligt min uppfattning en tillräckligt tydlig viljeinriktning för konst i allmänhet. Däremot anser jag att det finns ett behov av särskilda riktlinjer när det gäller konst som ett verktyg inom kommunal vård, omsorg och rehabilitering.

Det är av stor vikt att kulturnämndens övergripande syfte att garantera konstnärlig kvalitet samt att främja och stödja samtida nyskapande konst i största möjliga mån överensstämmer med kommunens vård- och omsorgstagares behov. Av uppenbara skäl kan konstvalen därför bli olika i olika verksamheter. Eftersom jag uppfattat att skribenterna inte har något emot att konsten harmonierar med vården vore det oerhört spännande med en kreativ dialog om hur sambandet mellan kultur och hälsa skulle kunna vidareutvecklas i vår kommun. För visst kan det bli bättre än det är och visst har även politiker yttrandefrihet?

Anna Mårtensson (FP), kommunalråd